situne dei
Årsskrift för Sigtunaforskning 2007.

Red. Sten Tesch. 2007.

"Årtets Situne Dei, den andra i ordningen efter återuppståndelsen, innehåller sju artiklar av varierande slag."
   Så inleder Sten Tesch sitt förord till årets upplaga av årsskriften, och han slår huvudet på spiken. Det är nog det jag finner mest fascinerande med detta bidrag för Sigtunaforskningen. Utgångspunkten är Sigtuna och ändå är innehållet så mångskiftande! Ena stunden dyker vi med Björn Petterssons hjälp på huvudet ner i medeltida kammakeriavfall för att strax därpå likt Peter Kresten försöka tränga in i huvudet på en diffus fossilsamlare från vikingatid. Knappt har man hämtat sig innan Sten Tesch för en jorden runt, känns det som, på jakt efter tidigmedeltida sepukralstenar. Han släpper ner en med en duns på ett nyfunnet syllabarium medan Helmer Gustavsson tålmodigt försöker reda ut varför runorna har skurits på föremålet.
   Du som inte vet vad sepukralstenar är eller för den delen syllabarium behöver inte vara ledsen. Var istället glad för då har du två mycket intressanta artiklar att fördjupa dig i som reder ut begreppen. Samtidigt vill jag inte påstå att just dessa artiklar skulle vara de mest intressanta. Rune Edberg diskuterar till exempel mycket förtjänstfullt kring fenomenet saknade vikingatida långskepp från svenskt område i "Sigtunaleden".
   Men ändå är det framförallt roligt att grundforskningen, precis som Tesch påpekar i förordet, åter har kommit till heders. Det är artefakten som är grunden i arkeologin! Och Anders Söderberg och Ny Björn Gustafsson visar med eftertryck i sin artikel "Från prestigevarugjutning till myntning" varför det är å viktigt att ta till vara och bevara massmaterial.
   Här är inte platsen för djuplodande resonemang kring förtjänster och brister i artiklarna. Jag kan bara konstatera att de alla håller måttet med råge, vilket innebär att Sigtunaforskarna verkligen visar att de går i bräschen för riktigt god forskning!
   Slutligen måste jag bara kommentera Sten Teschs artikel "Tidigmedeltida sepukralstenar i Sigtuna". För den som vill veta är en sepukralsten en särskild sten som fungerat som täckplatta för en relikgömma i ett altare. Det speciella med de fynd av sepukralstenar som gjorts i Sigtuna är att de är gjorda av grekisk porfyrit.
   Vad vi ska komma till är den genomgång Tesch gör över de fåtaliga fynd av sepukralstenar som finns från Norden, en genomgång som inte påstås vara fullständig. Men med tanke på de få fynden av sepukralstenar gjorda av just grekisk porfyrit, så är det lite synd att fyndet av ett fragment av en sepukralsten i grekisk porfyrit som gjorts i Bjäresjö i sydöstra Skåne inte finns med. Fragmentet finns publicerat med bild och allt i "The Archaeology of the Cultural Landscape", där Johan Callmer omnämner det på sidorna 443 och 445. Eftersom Tesch själv bidragit med två artiklar i denna publikation så borde väl boken finnas till hands.

Bert Åkesson, infoArtefact