Stenåldersjägarna

Red. Bo Knarrström. 2007.

Stenåldern i nordvästra Skåne har länge varit anonym. Få undersökningar har gjorts och länge har Malmöområdet varit i fokus för de första människorna som kom att bosätta landskapet.
   I och med utbyggnaden av E4:an har denna bild kommit att ändras totalt. Visserligen var arkeologerna näst intill beredda på att ge upp hoppet om att finna spåren efter stenåldersjägarna, men skam den som ger sig, och när väl de första flintorna dök upp visade det sig att nordvästra Skåne hyser en rik jägarstenålderskultur.
   Författarna beskriver med inlevelse hur den ena boplatsen eller jaktstationen upptäcks och vilka vedermödor man fick gå igenom för att finna platserna, men också hur omgivningarna sett ut ur stenåldersjägarens perspektiv.
   Som en extra finess är boken klädd i ett nötbrunt sammetsaktigt omslag. Närmare än så här kan man förmodligen inte komma stenåldersjägaren. Det är som att hålla en bit av hans/hennes kläder i handen under hela läsningen. Om syftet är sådant framgår dock inte, men det är onekligen ett lyckat initiativ!
   Ett annat plus är är hur man lyckats med att fälla in små artiklar om fyndplatserna i huvudtexten utan att man som läsare kommer ifrån handlingen. Denna utformning av texten brukar annars vara ett stort irritationsmoment, men här har man alltså lyckats mycket väl.
   Ett litet minus är, i försöket att förmedla arkeologi på ett läsvänligt sätt, att texten i bokens början ibland tenderar att likna en sämre skoluppsats.
   På det hela taget är boken läsvärd och ämnet är spännande att få ta del av. Den ändrar stora delar av synen på Skånes stenålder. Samtidigt är det spännande att få ta del av hur Riksantikvarieämbetet utvecklats i sitt sätt att förmedla arkeologi. Undrar vad som väntar härnäst? Kanske en bok med inbyggd doft från en svunnen tid, eller varför inte en cd-skiva med tänkta autentiska ljud från boplatsen? Allt är välkommet så länge man inte överskrider gränsen för det osmakliga!

Birgitta Åkesson, infoArtefact