Det medeltida Småland.
En arkeologisk guidebok.

Martin Hansson. 2008.

I Historiska Medias serie med arkeologiska guideböcker om medeltid har turen kommit till Småland. Tidigare har man betat av Västergötland, Östergötland och Skåne. I grunden är detta ett fantastiskt bra initiativ, och det finns mycket att lära sig genom dessa guideböcker, inte bara om lokala historiska minnesmärken.
   Som de tidigare i serien har "Det medeltida Småland" ett behändigt format. På insidan av pärmen finns karta och ett register över omnämnda platser. Sidantalet är ca 250, vilket är i paritet med de övriga böckerna, undantagande Skåne. Dess medeltida lämningar beskrivs på hela 320 sidor.
   Jag har besökt alla fyra landskap och sett många av de platser som beskrivs i böckerna. Min bedömning är att författarna rörande Väster- och Östergötland har varit tvungna att sovra hårdare i materialet än Martin Hansson, änså anser jag att "Det medeltida Småland" är den sämsta i serien. Den enda avdelning jag är nöjd med är den om kloster och kyrkor som är givande. Resten är faktiskt riktigt tråkigt.
   Var ligger då problemet? En del beror på bildvalet. Ofta tycker jag att fel bild använts eller så finns ingen bild alls. Det talas t ex om den "imponerande slagghögen i Gösköp" (s. 33), men det visas ingen bild. Det är en av södra Sveriges största slagghögar med sina 600 kubikmeter slagg. Det måste vara ett mycket litet antal människor som intresserar sig för slagg. Själv är jag måttligt road och kan inte ens föreställa mig hur mycket slagg 600 kubikmeter är. Men släng in en bild som ger mig en uppfattning så kanske jag till och med lastar in ungarna i bilen och gör ett besök.
   Man måste kunna sälja varan – i detta fall – Smålands medeltid, och det gör Martin Hansson faktiskt inte till full belåtenhet. Herregud, jag har varit vid ruinerna av de båda borgarna vid Kronoberg och Bergkvara. Det är häftiga ställen att gå runt vid. Kronoberg är stort till ytan och Bergkvara är "som mest bevarat till närmare tjugo meters höjd". Men finns det någon bild på hur dessa ruiner ter sig idag? Nej. Istället får vi hålla till godo med en handritad skiss över hur Kronoberg såg ut ca 1500 och Bergkvara får representeras av en avbildning från ca år 1600. Jag är fullt medveten om att Kronobergs nuvarande utformning inte är från medeltiden, men man behöver inte vara hur strikt som helst. Syftet med boken måste ändå vara att locka människor att besöka dessa platser. Faktum är att hela borgdelen är genomtrist, och frågan är om jag har sett en sämre bild på Kalmar slott än den som förevisas på sid. 109.
   Efter den föga upplyftande borgdelen kommer den lika tråkiga sammanställningen över allt man inte har hittat när det gäller medeltid i de småländska städerna. Det kan knappast vara författarens fel att källäget är så erbarmligt, men det gör en inte gladare. Och att göra läsaren förvirrad gör inte saken bättre. Detta är fallet vid beskrivningen av Jönköping. Denna stad var tydligen, enligt uppgift på sid. 121 f., på medeltiden en trästad. Några av byggnaderna "kan ha haft en kallmurad stenkällare". Meningen efter lyder: "Stenkällare är en karakteristisk företeelse vid arkeologiska undersökningar i staden." Vilket stad pratar författaren nu om? Logiken säger att det måste vara staden i allmän betraktelse under medeltiden och inte Jönköping där man inte ens med säkerhet vet om det funnits stenkällare. Fast sedan fortsätter det: "Det förnämsta hus som hittills hittats...undersöktes i nuvarande kvarteret Gambrinus 1982." Så är vi då ändå i Jönköping eller tillbaka i Jönköping eller var vi nu än är. Vem har korrekturläst?
   Sist ligger kapitlet med kloster och kyrkor. Äntligen finns bilder på dessa underbara småländska kyrkor. Sorgligt nog saknas det bild på Halltorp, min favoritkyrka, där det är härligt mystiskt att undersöka kyrkan invändigt, men man kan inte få allt.
   Men likväl är det så att denna bok, trots sina brister, är en mycket bra följeslagare för den som tänker ge sig ut för att leta medeltida borgar och ruiner. Det är värdefullt med uppdaterad information om forskningsläget rörande fornlämningarna, och det är inte så lätt för en utomstående att få tag på denna. Här får man det praktiskt paketerat i en och samma volym.
   Så slutligen en sista förbannelse över den arkeolog som införde det lilla irriterande ordet "dock" i branschen. Varje ny arkeologstuderande lär upptäcka och anamma det. Man känner igen frisören på locken och arkeologen på docken, skulle man kunna säga. Dessa "dock" sprides ut med lätt hand även av författaren till denna bok. Ibland blir det bara för mycket, som t ex på sid. 109: "Vissa forskare har dock hävdat att kastalen byggdes redan i slutet av 1100-talet, vilket dock är svårt att belägga." (min fetstil)
   Tänk om detta "dock" kunde försvinna ur arkeologiska texter tillsammans med ordet "vanskligt"! Det vore en nåd att stilla bedja om.

Bert Åkesson, infoArtefact