I trädgudars land

Unikt projekt i tiden skall skydda kulturlämningar i de gotländska skogarna

Gotlands drygt 13 000 fornlämningar är i huvudsak registrerade under RAÄ:s inventerings-arbete mellan åren 1938 och 1977. Den vetenskapliga betydelsen av sådana inventeringar är utomordentligt central. FMR är av stor vikt för både forskning och kulturmiljövård.
   I samband med den alarmerande rapporten från RAÄ, startade ett unikt och EU-baserat projekt på Gotland kallat I trädgudars land. Det bedrivs av Skogsvårdsenheten vid Länsstyrelsen på Gotland. Projektdeltagarnas uppgift är att lära sig att inventera de gotländska skogarna i syfte att lokalisera och kartlägga tidigare ej registrerade forn- och kulturhistoriska lämningar.
   Kartläggningen sker med en unik kombination av digitala hjälpmedel. Därtill förs fältblanketter med uppgifter om lämningen samt dess placeringen i terrängen. Blanketten innehåller även information om vilken fastighet i socknen som lämningen ligger på.
   Projektdeltagarna genomgick under de fyra första veckorna en gemensam översiktlig snabbutbildning inom arkeologi, kulturgeografi och skogsbruk, samt en introduktion till kulturmiljövården. Detta för att på ett så effektivt sätt som möjligt lära sig att läsa landskapet, både i förberedande syfte med hjälp av kartmaterial och i ett senare skede under själva fältarbetet. Huvuddelen av projektdeltagarna är utbildade arkeologer, men det finns även goda kunskaper inom skogsområdet. Inventeringen skall ses som ett komplement till FMR. Samtlig information kommer slutligen Skogsvårdsenheten till handa, information som är viktig för ett hänsynstagande till lämningarna vid planering av åtgärder inom skogsbruket på Gotland. Till dessa åtgärder hör bl a avverkningar och markberedning.
   Med projektet "I Trädgudars land" ökar kunskapen om var lämningarna finns, vilket ger en möjlighet att begränsa skadegörelsen av dessa. Skogsägarna på Gotland är i allmänhet mycket kulturintresserade. Många av dem har en eller flera kulturlämningar på sina ägor, något som de generellt sett är stolta över. Kunskapen om lämningarnas kulturella värde går ofta vidare från generation till generation ute på gårdarna.

De lämningar som påträffas i skogsmark under inventeringen delas in i två kategorier. Kategori 1 är sådana lämningar som kan bedömas som fasta fornlämningar. Objekten kommer att föras in i FMR. Kategori 2 består av kulturhistoriska lämningar som i nuläget inte betraktas som fornlämningar, men som är viktiga att skydda från förstörelse så långt det är möjligt.
   Inom kategori 1 finns t ex agrara lämningar som fossil åkermark och stensträngar /stensträngssystem; befästningsanläggningar som fornborgar och vallanläggningar; boplatsområden (förhist.) innehållande husgrunder, husterasser, härdar, stolphål etc, samt gravar, t ex stensättningar med olika fyllning, domarringar och rösen. För att en lämning under kategori 1 skall få fornlämningsstatus, måste den bedömas av en från Riksantikvarie-ämbetet utsänd kontrollant.

Grav - Kategori 1 lämning.

För kategori 2 kan nämnas agrara lämningar som hägnadsrester av sten, bryor och sentida röjningsrösen, lämningar efter industriell verksamhet, bl a dammvallar /anläggningar, kolbottnar, sågverkslämningar och kvarnlämningar.

Utrustning

Även om liknande projekt har genomförts på fastlandet, t ex Skog och Historiaprojektet drivet av Skogsvårdsstyrelsen, är Gotland först i Sverige med att utföra en inventering med hjälp av ny digital teknik. En kombination av GPS (satellitmottagning), RDS (radiomottagning) och GIS (geografiskt informationssystem) möjliggör en exakt positionsbestämning i landskapet och de lämningar som återfinns kan registreras i fält på en portabel fältdator med inlagt kartmaterial och tabeller.
   Det finns fyra typer av GIS och den variant som inventerings-grupperna på Gotland använder kallas raster-GIS. Denna typ lämpar sig främst för hantering av data som samlats in via satelliter.
   I botten på fältdatorn ligger ett flygfoto/ortofoto med detaljer som vägnät, sjöar och skogsområden väl synliga. Ovanpå flygfotot kan flertalet olika skikt/raster med information läggas. Flygfotot kan på detta sätt bl a kompletteras med äng-, åker- och hagmark från skattläggningskartan. Varje forn- och kulturhistorisk lämning prickas in på dagens kartbild som i sin tur är kopplad till en tabell där varje lämning får ett unikt ID-nummer. Tabellen skall i ett senare skede kopplas till en databas där uppgifterna från fältblanketterna finns lagrade. Lämningarna prickas in som en punkt, linje eller yta beroende på deras art och utbredning i det aktuella området.
   Som ett komplement till ovan nämnda utrustning har varje inventeringsgrupp tilldelats en digital kamera. Med denna dokumenteras lämningen om beskrivningen på fältblanketten behöver styrkas eller om lämningen i sig är skadad.

Innan fältarbetet kan genomföras måste värdefulla och nödvändiga kart- och arkivstudier genomföras. Äldre kartmaterial kan avslöja såväl kulturhistoriska lämningar som fornlämningar. På de gotländska skattläggningskartorna återfinns ofta kvarnar och sågar, medan laga skifteskartorna ibland uppvisar sk "stenrösen", dvs olika slags lämningar av sten (kan röra sig om gravrösen eller röjningsrösen). Genom att placera en historisk karta över dagens kartbild i form av den ekonomiska kartan, kan sådana intressanta platser lokaliseras och därefter återfinnas i fält.
   Även platsnamn kan ge värdefulla ledtrådar i sökandet efter lämningar. Namn som innehåller ordet sojde/soide eller söide/söide förekommer ofta i flertalet socknar på Gotland. I bästa fall kan man finna ett sojde i ett sådant område, särskilt om det talas om mycken tall- och granskog till "skattetjära och tjära för husbehovsbränning" i närheten. Namn som tomptåkern och tompthagen är också ganska vanligt förekommande på Gotland och indikerar att det kan finnas övergivna gårdar i närheten.
   I anteckningarna till 1700-talskartan kan man ibland läsa att en hage "har vatten" till så och så många djur. Vattensamlingen kan vara stor och räcker året om, andra gånger finns där bara vatten under vissa månader. På sådana platser kan man tänkas återfinna en eller flera bryor.
   Även åkermark som finns med på de historiska kartorna från 1700- och 1800-talen kan lokaliseras i dagens landskap och dessa ligger inte sällan i skogsmark.

Då det är omöjligt att söka igenom varje skogsparti måste vissa urval göras i den aktuella socknen, helst innan fältarbetet påbörjas. Förutom att gå efter de indikationer som ovan nämnda kartstudier ger, koncentreras inventeringsarbetet ofta till områden med redan kända fornlämningar. Om det ligger en ensam husgrund i skogen kan man ana att t ex stensträngar, spår efter odling samt eventuella utmarker med hamlade träd återstår att finna däromkring.
   Är enstaka gravar utsatta på ekonomiska kartan kanske ytterligare gravar kan återfinnas i dess närhet. Det kan även vara värt att undersöka områden där inga lämningar tidigare registrerats, särskilt om de har en för gotländska förhållanden intressant topografi. På höjder i landskapet ligger t ex ofta gravar och huslämningar. Skogsområden som är sanka eller till stor del sönderkörda av skogsmaskiner inventeras i regel inte. Vissa områden inventerades endast översiktligt.

Fynd av kalk

Förutom ovan nämnda urvalskriterier går inventerarna efter tips från markägare och socknens övriga invånare. Under det förberedande arbetets slutliga skede informerades markägarna på de större gårdarna i socknen om inventeringen via ett utskick. I utskicket presenteras projektet samt inventeringens syfte.

Så här långt har projektdeltagarna, vilka är indelade i tre grupper om 4-5 personer, påträffat några skadade forn- eller kulturhistoriska lämningar. Det skall bli intressant att räkna ut ett procenttal på detta då arbetet är avslutat.
   De socknar som hittills inventerats i sin helhet är Västergarn, Träkumla och Hejdeby. Här registrerades sammanlagt omkring 160 lämningar. Den påbörjade inventeringen i Sanda, Bara, Lummelunda och Rute kommer att avslutas under februari. Enstaka nedslag har också gjorts i bl a Sjonhem och Vesterhejde.

I dagens läge är det ovisst hur länge detta unika projekt kommer att pågå på Gotland, även om alla inblandade är överens om att behovet av ytterligare inventeringar är mycket stort. Projektets syfte är ytterst viktigt, vilket inte minst resultatet av den av RAÄ utförda undersökningen visar. Den första kullen inventerare är i första hand verksamma t om 4 april. Under hösten 2000 har man planerat att ta in en ny grupp för utbildning och fältarbete.

Malin Eriksson, Visby - arkeolog och verksam inventerare inom projektet "I trädgudars land"