Koggar återskapas i Malmö

Det hela började egentligen redan 1991. Då lokaliserade marinarkeologer från stiftelsen Fotevikens Maritima Centrum, nuvarande Fotevikens Museum, en sjunken kogg strax norr om Skanörs hamn. Vid de undersökningar som följde under kommande somrar, kunde vraket detaljgranskas och successivt växte högen av faktamaterial i form av ritningar, foton och fyndmaterial. En dendrokronologisk datering gav till resultat att skeppet var byggt i norra Polen året 1390.
   Vraket utanför Skanör är i dag Sveriges bäst bevarade koggfynd. Tyvärr ligger det illa, ständigt utsatt för de förrädiska sandförflyttningarna i området. Under senare år har man t.ex. kunnat konstatera att strömmarna gröper ur sanden under delar av det nitton meter långa vraket.
   För att temporärt skydda detta har Fotevikens Museum säkrat partier med vägmattor och sandsäckar. Givetvis är detta endast att fördröja den oundvikliga förstörelsen av detta viktiga fynd. Oundvikligt - om man inte kan anskaffa de fem miljoner det skulle kosta att lyfta vraket i sin helhet, bygga en anpassad museidel vid Fotevikens Museum och bevara det för framtiden under trygga former.

För två år sedan blev Fotevikens Museum uppvaktad av Malmö stad med en förfrågan om man inte kunde starta ett projekt med en historisk dimension för Malmö. Det var så projektet Malmö Kogg skapades. Från Malmö stads sida var det viktigt att man inom projektet kunde erbjuda plats för arbetssökande. Från museets sida var det av vikt att projektet skapades utifrån vetenskapliga forskningsresultat och att man kunde utvinna ny kunskap om äldre tider.
   Den historiska bakgrunden är denna. Malmö har kommunikation, handel och kontakter över havet att tacka för sin uppkomst och utveckling som Skånes största stad. Staden uppstod vid mitten av 1200-talet och redan under början av 1300-talet var den tillsammans med Köpenhamn Öresundsregionens största.
   Malmö måste helt enkelt ha byggts ut i en våldsam expansionstakt. Att bl a färjetrafiken till Köpenhamn spelat en avgörande roll framskymtar i bevarat källmaterial. Det var givetvis också handeln över havet, inte minst via koggar, som gav Malmö sin främsta profil.

Det var därför med spänning vi gick igång med att bygga en historisk koggsymbol för Malmö. Vi var nog många som blev väldigt förvånade när stävarna till koggen restes hösten 1999. Plötsligt insåg vi att skeppet var väldigt stort. Sju meter högt - ja, ännu högre med akter och förkastellen - och därtill 27 meter långt. Detta skepp blir faktiskt den största kogg som återskapats i modern tid.
   För mig som medeltidsarkeolog fick medeltiden plötsligt ytterligare en dimension. Att medeltida kyrkor och byggnader kan vara stora är ju en självklarhet, men att skeppen, som ju nästan alltid omtalas i förbigående när de politiska händelserna ska berättas, varit så imponerande kom som en behövlig tankeställare.

Ofta arbetar man ju som arkeolog med de små föremålen som bevarats i jord. Av dessa skapas viktiga teorier om hur samhället en gång fungerade. När man däremot handgripligt konfronterats med en fullskalekopia av ett skepp börjar man dock förstå hur lite det egentligen är vi känner till om hur livet den gången gestaltade sig.
   Ta bara den tidens produktionstid och byggorganisation. Själva kommer vi att avsätta närmare tre år för att bygga en kogg. Hade de medeltida skeppsbyggarna sett oss i arbete hade de storligen förundrats över denna produktionstid. Vi kan alltid försvara oss med att vi försöker rekonstruera arbetsmetoder och att detta givetvis tar tid. Men å andra sidan har vi tillgång till all modern teknik, verktyg och transportmöjligheter.

Våra medeltida källor tiger nästan helt när det gäller att berätta om hur det i detalj gick till att bygga ett skepp. Det är lätt som historiker att t.ex. skriva "Erik av Pommern lät bygga och utrusta en flotta och sedan seglade han till Stockholm för att hålla riksmöte." Så enkel historien blir på detta sätt.
   Hur bygger man och utrustar en flotta under den tidspress som ofta den politiska situationen krävde? Detta fordrar en oerhört stor organisation, allt från de skogvaktare som har kontroll på vad för typ av krokväxta träd man har i skogarna, till skogshuggare, transportsystem, timmermän, smeder, järnproducenter, skeppsbyggare, hantlangare, arbetskarlar, klen- och grovsmeder, segelmakare, repslagare, tunnbindare och jag vet inte allt. Eftersom skepp hela tiden producerades måste den fasta organisationen varit enormt stor inom skeppshanteringen. Om detta tiger de medeltida källorna i stort helt.

Malmö Kogg har därför genom sin tredimensionella verklighet för mig blivit en viktig del i en bredare syn på det medeltida samhället än den jag hade tidigare. Den nitton meter långa vrakrest som ligger på bottnen utanför Skanör har plötsligt fått en annan dimension. Inte bara i det faktum att de utfällda sidorna plötsligt reser sig upp som väldiga skeppssidor utan också faktiskt på ett övergripande idéhistoriskt plan.

Inom projekt Malmö Kogg är det planerat att bygga tre koggar, alla med olika förebilder. Kogg nummer två är redan bestämd; den kommer att ha sin grund i ett holländskt fynd. Under medeltiden var det ju inte enbart Hansans tyska skepp som seglade på Skåne - vi hade också de s k umlandfararna. Kogg två tas fram i samarbete med Fred Hocker från Nationalmuseets marinarkeologiske forskningscenter i Roskilde. Förlagan till den tredje koggen är ännu inte bestämd.

Du som är intresserad av att få en kanske ny dimension på medeltiden är alltid välkommen att besöka varvet i Malmö. Du hittar också mer information om detta varv på http:/www.foteviken.se

Sven Rosborn
Fotevikens Museum