Projektet "Tusen tegar"
Projektet
Sedan april 1998 driver jag ett projekt - Tusen tegar. Projektet stöds av Eklandskapsfonden i Linköping. Syftet är att inom det före detta övningsfältet för den nu nedlagda Linköpings garnison (Tinnerö-området eller Linköpings Ekopark) finna och dokumentera fossila åkrar, främst från järnålder.Området är vad vi kallar stensträngsområde med ett innehåll av över 30 km stensträngar. Flera siffror: Ca 600 gravar, kilometervis av vägar, ett tiotal stenlagda brobankar. Antalet boplatser är över 50 st, varav åtminstone två byplatser från yngre järnålder.
Förutsättningarna
Det är självklart att det i ett sådant sammanhang finns oerhört många fossila åkrar och projekttiteln avslöjar min förväntan att hitta åtminstone tusen stycken. Detta är inte sårskilt svårt, men beror något på hur man gör definitionen. I själva verket har jag varit tvungen att under arbetet skapa nya begrepp och definitioner, gradera tydligheter, skapa nya karttecken och formuleringar, vilket varit ytterst stimulernde.Från de äldsta odlingarna till yngre järnålder
De äldsta odlingarna är från bronsåldern och ligger högt på moränkullarna. De är vanligen små och ligger placerade som naturen tillåter, mellan bergklackar och blockiga svallzoner, och de är skyddade från betesdjuren nere i de gräsiga dalgångarna genom hägnader av sten. Dessa stenhägnader ser vanligen inte ut som normala stensträngar, vare sig till läge eller konstruktion, och knappast någon är registrerad trots att deras sammanlagda längd troligen är större än de vanliga registrerade.Denna åkerplacering och markorganisation ändrades senare så att man flyttade ner odlingarna på svallsedimenten på nerkanterna av moränsluttningarna. Ännu längre ner, på leran, blev lämplig slåttermark. Betet flyttades upp på moränkullarna och framförallt bortåt i terrängen. Det är nu vi kan få användning för begreppet utmark och till denna utmark ledde fägator. I detta ömråde blev fägatan oftast anordnad mellan den nya hägnaden och moränsluttningen själv. Hägnadsmuren, som idag är raserad till stensträng, placerades vanligtvis vid gränsen mellan svallsand och stenig morän. Denna mycket genomgripande förändring sker - bedömer jag - århundradena närmast Kr.f. Processen i det verkliga landskapet var naturligtvis mycket mera komplex än jag här återgivit.
I denna nya organisation fanns mycket stora möjligheter att expandera sin åkermark och detta skedde minsann. Den vanliga föreställningen om att odlingen under denna tid (främst romersk jäå) skulle vara en liten syssla vid sidan om djurhållningen är säkerligen fel, åtminstone här. Vi har på vissa platser i området rena odlingsmuséer med början i bronsålder och slut senare än medeltid. Vad som även är intressant är att eftersom jag tidigare ägnat mig åt att ta reda på boplatserna, kan jag nu se vilka gårdar åkrarna sannolikt tillhör och kan här och var indikera gårds-, intresse- eller ansvarsgränser, beroende på vad vi betraktar.
I yngre järnålder efter folkvandringstid fanns tydligen inte denna organisation av stenmurar och många gårdar. Allting blir otydligare och bara kring Tinnerö äldsta bytomt kan ses klara lämningar efter förändringen. Mindre åkrar intill varandra har där genom röjning förvandlats till större åkrar. Högre halt av lera i jorden accepteras eller eftersträvas, men det handlar inte om våra dagars tunga lera utan dessa var fortfarande våtmarker och slåtterängar.
En närmast oval, något skålad, åker från äldre järnålder, sannolikt romersk järnålder. Framför åkern, i höjd med träden, ligger ruinen av hägnadsmuren, stensträngen, som varit en ca 0,8 m hög enkelmur.
Projektets tyngdpunkt och förhoppningar
Projektet är koncentrerat på järnåldern, men förmodad bronsålder och indikationer på medeltida odling tas med. I vissa fall har den senare hängt med länge och på Smedstad storäng finns över 12 ha sammanhängande areal med bandparceller som överlagrar äldre bandparceller, osv. Denna "äng" är omgärdad med stenhägnader två gånger, först i bronsålder/förromersk järnålderå , då den blev hägnat bete, och en andra gång i romersk järnålder, då den med en ny mur omkring blev åker och äng.Arbetet med projektet har som "spin off" givit en inblick i forntidens markorganisation som jag knappast trodde var möjlig. Med tanke på att det i detta område inte finns någon enda odlingsyta registrerad som fornlämning, gör att projektet känns ytterst viktigt. Väl genomfört kan projektet bli en prototyp för liknande studier på andra platser.
Projektresultatet kommer att år 2000 presenteras i form av en skrift som i text och kartor behandlar åkrar och deras situationer, samt tabellverk över åkrar, åkermark och deras egenskaper. Det är min ambition att presentera resultatet under våren.
Gert Franzén
arkeolog, freelance