Flintor från Frillingedal
Gravhögar
Gravhögar eller ättehögar har kittlat fantasin i århundraden. En del högar har fått stryka på foten vid jordbruk och expanderande byggnation, andra har räddats åt eftervärlden.I östra delarna av Malmö finns alltjämt fornlämningen Frillingehög. Högens äldsta namn lär ha varit Fredlingehöj. Högen, med RAÄ-nummer Södra Sallerup 1:1, är belägen cirka 30 meter ostsydost om södra delen av gamla Tullstorpsvägen, numera Tullstorpsstigen. Högen, som tidigare varit trädbeväxt, har en diameter på cirka 18 meter och en höjd på ungefär 2,8 meter. I mitten finns en svacka med förskjutning mot högens östra kant. Fornlämningen har gett namn åt den höjd i landskapet på vilken ättehögen är belägen, Frillingehögsbacken.
Frillingehög
Tillrättalagd fornlämning?
En man från trakten berättar att högen tidigare kröntes av två större stenar. Den ena stenen, konisk till formen, var upprättstående med en ungefärlig höjd på cirka 60-70 centimeter, medan den andra var kvadratisk och liggande. Den senare stenen kan ha mätt ungefär 50 x 50 centimeter med en tjocklek på cirka 15-20 centimeter. När, eller varför, dessa stenar togs bort är oklart.Sägner kring Frillingehög
Högen, som enligt sägen är stöttad av guldpelare, lär ha varit tillhåll för trollen. Ortsbon Jeppa Larsson (1826-1922) har berättat om hur trollen dansade under högen, på självaste julafton. Följande historia är fritt översatt från ursprungligt folkmål:”Så bar det sig inte bättre än att en man kom körande på vägen just under julafton. Mannen, som hörde musik och dans, blev så perplex att han inte visste om han skulle köra fram eller tillbaka. Trollen under högen visade sig inte så ofta, förutom på julafton.”
En kvinna, uppvuxen på en gård vid Tullstorpsvägen, berättar också att de äldre brukade säga att trollen dansade under högen.
Enligt ytterligare en sägen skulle en dansk general Frilling ligga begravd i högen. Andra menar att Frilling var en stupad soldat. Slutligen finns det de som hört att det är en prins, prins Frilling som har sitt sista vilorum – där i högen.
Lyktgubben
I Fornminnesregistret kan man läsa att en lyktgubbe, om höstnätterna, vandrar från Frillingehög till Eriks hög. Eriks hög var belägen cirka två kilometer i nordvästlig riktning. Denna hög, med RAÄ-nummer Husie 6:1, låg ungefär 200 meter direkt norr om nuvarande Rönnbackeringen, vid Risebergaparken. Eriks hög benämndes även Kung Karls hög. Högen är undersökt och borttagen sedan länge.På betydligt närmre avstånd, drygt 500 meter nordost om Frillingehög, strax öster om Nummertolvsvägen finns ytterligare en hög, Södra Sallerup 3:1, av en del ortsbor benämnd Kung Karls backe. Var det kanske denna, betydligt närmre, hög som var den höstvandrande lyktgubbens egentliga mål? Att det skulle ha funnits två högar, benämnda Kung Karl, så nära inpå vartannat låter lite märkligt.
Frillingedal
Nedanför Frillingehögsbacken, ungefär 100 meter norr om Frillingehög, finns bostadshuset Frillingedal, även det uppkallat efter högen. Från 1930-talet fram till slutet av 1970-talet beboddes huset av samma släkt, tidvis som generationsboende. I markerna runt Frillingedal har de boende hittat förhistoriska flintföremål i samband med både jordbruks- och trädgårdsarbete.
Frillingedal. Oljemålning av F. de la Mau.
Fornlämningar i närområdet
Förutom de nämnda gravhögarna är området mycket fornlämningsrikt. De intilliggande fasta fornlämningarna består av Husie 20:1, Södra Sallerup 79:1, 79:2, 80:1 och 84:1. Inom fornlämningen Husie 20:1, belägen rakt västerut över Tullstorpsstigen från högen sett, har man hittat rikliga mängder med flintavslag.Frillingehög finns inom fornlämningen Södra Sallerup 79:1, med boplatsindikationer i form av slagen flinta. Direkt söderut finns Södra Sallerup 79:2 och 84:1 med ytterligare boplatsindikationer.
Strax öster om de uppräknade fornlämningarna finns den större lämningen, Södra Sallerup 80:1. Förutom slagen flinta har man även funnit kulturlager, spår efter stolphål, härdar samt keramik. Det är troligen på betfälten i anslutning till denna fornlämning som de boende på Frillingedal gjorde sina förhistoriska fynd. Här fick man genom arbetet på betfälten en rejäl närkontakt med de fyndförande jordlagren – under många år.
Den arkeologiska utgrävningen, Gyllins Trädgård 2006, utfördes bara cirka 600 meter väster och nordväst om Frillingekomplexet. Utgrävningen, ett samarbete mellan Malmö Kulturmiljö och Riksantikvarieämbetet, visade spår från tidig- och mellanneolitikum ända fram till vikingatid och modern tid. I klartext betyder detta spår ända från 4000-talet f.Kr. fram till modern tid.
Flintsamlingen
Det var i slutet av 1960-talet som jag första gången besökte Frillingedal. Då förevisades en pappkartong med, enligt mitt förmenande, några rysligt fula flintyxor. I samma veva blev det en tur till högen, vilken befanns betydligt intressantare – speciellt det nedsjunkna partiet i mitten.Det skulle dröja till slutet av 1990-talet innan undertecknad förstod betydelsen av innehållet i pappkartongen. Vid det laget hade samlingen skingrats. Kvar fanns endast en flathuggen flintspets – trodde jag. Men det fanns något mer.
Den ratade yxan
Tidigare var det vanligt att ”lumpsamlare” reste omkring på den skånska landsbygden för uppköp av flintföremål och andra fornsaker från gårdarna. På så vis försvann många föremål från gårdssamlingarna. Nyupprättade fornsakssamlingar, med ibland bristande proveniens, såg dagens ljus.När familjen i slutet av 1970-talet lämnade huset Frillingedal försvann flintyxorna, sannolikt med en kringresande uppköpare. Samtliga yxor – utom en, visade det sig.
Att denna yxa aldrig blev uppköpt har sin naturliga förklaring. Yxan är illa tilltygad, brunpatinerad, och förvillande lik en jordfärgad potatis. Att inköpare, utan arkeologisk insikt, ratade detta föremål var fullt begripligt. Yxan saknar estetik!
Flintyxa och flintspets
Den fula ankungen
Såhär i efterhand visar det sig att den ratade yxan förmodligen tillhör en av flintsamlingens rariteter, eller åtminstone ett av de mer spännande föremålen.Trots att nackpartiet saknas skulle man, med en kvalificerad gissning, kunna påstå att det rör sig om en mellanneolitisk tjocknackig flintyxa, av A-typ. Yxan har slipade bredsidor och oslipade smalsidor. Dateringen kan läggas till mellanneolitikum, ungefär tiden kring 3300-2300 f.Kr.
Mellanneolitikum – en del av bondestenåldern
Under denna del av förhistorien har ett mer stationärt samhälle börjat utvecklas. Man har övergett det tidigare nomadiserande jägar-samlarstadiet, och livnär sig nu på boskapsskötsel, odling och kompletterande jakt. Megalitgravar som dösar och gånggrifter antyder ett socioekonomiskt stratifierat samhälle.Yxoffer?
Yxan är våldsamt fragmenterad, sannolikt medvetet sönderslagen. Att det skulle röra sig om skador tillfogade av jordbruksredskap, plogar eller harvar verkar inte särskilt troligt. Fläckvisa järnutfällningar brukar vara tecken på att flintföremål fragmenterats av jordbruksredskap. I detta fall saknas järnutfällningar. Vid en närmare granskning av skadorna finner man ett tydligt mönster, där slagen mot yxan har samma riktning. Detta kan vara tecken på en medveten skadegörelse.Gravskicket under mellanneolitikum
Det är just kring gravskick och lämningarna runt megalitgravar som den fragmenterade yxan kan komma in i sitt rätta sammanhang. Allt tyder på att det i gravritualerna kring megalitgravarna ingick offer i form av massförstörelse. Runt dessa gravar hittas mängder av fragmenterade keramikföremål och även tecken på rituella måltider. Här passar en medvetet förstörd flinta in – som hand i handske. Naturligtvis kan det finnas en ännu enklare förklaring på yxans avkortade tillstånd. Man har, av någon anledning, velat ha en mindre och nättare yxa. Men i vilket fall som helst kan man utgå ifrån att yxan utsatts för en medveten påverkan.Den senneolitiska flintspetsen
Den andra kvarvarande flintan i samlingen utgörs av en flathuggen flintspets från senneolitikum. Under denna tid når flinthantverket sin yttersta kulmen. Det tillverkas fantastiska, nästan smyckelika, pilspetsar och dolkar i tunn flinta. Senneolitikum utgör tiden kring 2300-1800 f.Kr. Detta är perioden som föregår bronsåldern. Flintspetsen är alltså yngre än den fragmenterade yxan. Eftersom flintspetsen är avbruten är det svårt att avgöra om den ursprungligen varit en spjut- eller dolkspets.Det märkliga är att både dolkar och spjutspetsar hittas i liknande sammanhang som den fragmenterade yxan – nämligen i gravkontexter. Så fann man vid utgrävningen av Gyllins Trädgård, alldeles i närheten av Frillingedal, just en spjutspets i anslutning till en grav. Det är inte ovanligt att spjutspetsar hittas vid axelpartiet på den döde. Spjutet har förmodligen lagts ned i graven på samma sätt som det bars vid jakt.
Flintorna från Frillingedal
Så visade det sig att även spillror från en flintsamling har sitt arkeologiska och historiska värde. Undertecknad har sedan en tid övertagit vårdnaden om den decimerade samlingen. Flintorna bär på en historia värd att berätta. Yxan och spetsen förvaras omsorgsfullt inslagna i silkespapper, för att visas upp vid högtidliga tillfällen.Frillingehög
Högen signalerar att vägen som leder förbi en gång i tiden var av stor betydelse. Det var just vid livligt frekventerade stråk och passager som högarna etablerades. Dagens lilla Tullstorpsstig, en vägsnutt skyltad som återvändsgata, går stick i stäv mot förhistoriskt tänkande.Karin Rogius
Källor:
Carlie, A. & Friman, B. & Strömberg, B. 2007. Malmö Kulturmiljö och Riksantikvarieämbetet UV Syd. Arkeologisk slutundersökning. Gyllins Trädgård. Malmö Kulturmiljö. Enheten för Arkeologi. Rapport 2007:061 & Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd. Rapport 2007:31.
Henricsson, I-L. Muntligen februari 2010.
Ingers, I. 1979. Folkmål och Folkminnen i Oxie härad. Oxie Härads hembygdsförening. Årsbok VIII.
Institutet för språk och folkminnen. Ortnamnsregistret. Södra Sallerup socken, Oxie härad från Internet 2010-02-20.
Rasmusson, J-E. Muntligen februari 2010.
Riksantikvarieämbetet Fornminnesregistret FMIS
Wojidkow, A-G. Muntligen februari 2010.
Bildkälla:
F. de la Mau. Oljemålning. Huset Frillingedal. Troligen sent 1940-tal.