Gunne Hand – en färgstark man
Att sätta färg på tillvaron
Forntiden verkar grå och dyster. En anledning till det är att all färg försvunnit från de fynd som kvarlämnats. Allt har blivit brunt, grått, vitt eller svart. Våra run- och bildstenar är inget undantag. Ursprungligen har de varit bemålade i bjärta färger och lyst upp sin omgivning. Idag kan vi oftast se runstenar med en text som imålats med rött. Det underlättar läsningen betydligt för den intresserade. Emellertid behandlar denna artikel inte text, utan bild. I den mån något finns avbildat är detta nästan alltid ofärgat. Men hur såg det ut från början? Och ännu mer spännande: Hur såg originalet ut som man avbildade?I sydöstra Skåne stod en gång ett mäktigt monument av stenar som kallas Hunnestadmonumentet. Ursprungligen fanns det åtta resta stenar, åtminstone om man antar att det var intakt då de avbildades 1643 i Ole Worms "Monumenta Danica". Idag återfinns de tre återstående stenarna på Kulturen i Lund. Räddade till eftervärlden är två stenar med runor och bilder och en ren bildsten. Vårt intresse riktas i denna artikel framför allt mot den sten som benämns Sk 54 Hunnestad-sten 1 eller Dr 283. Omgiven av två runslingor står en man med yxan på axeln ilkädd en besynnerlig huvudbonad. Den som läst min artikel om Sk 36 Sövestadbildstenen ursprungligen publicerad i nr 10, 2009, som har en mansperson som jag identifierat som Kievfursten Vladimir I, vet att vi verkar förföljas av dessa märkliga huvudbonader. Mycket mer ser vi inte eftersom stenen dessvärre är skadad precis där vi ska få se hur mannen i övrigt var utstyrd. Vill vi veta mer får vi hänvända oss till avbildningen i "Monumenta Danica".
Avbildningars exakthet
Kan man sätta tilltro till de avbildningar som gjorts i Ole Worms verk? Generellt sett är det mycket viktigt att inta en källkritiskt stram attityd. Det är inte fotografiska avbildningar. De är tecknade på fri hand. Man får förmoda att ristningarnas konturer målats i innan man gjort avbildningarna, och det är inte alltid att man fått alla detaljer rätt. Man får ha full förståelse för detta. Det är inte lätt att få allting korrekt. Dessutom får man ta i betraktande att de man avbildar är i mångt och mycket främmande för en. Ser vi nedan på den bevarade bildstenen från Hunnestad och avbildningen i Worms bok framstår det om det alls går att lita på tecknaren.
En välklädd hybrid
Om vi nu, efter denna utvikning, tar den oskadade överdelen från sten nummer 1 och kompletterar den med 2/3 av den tecknade variant som återfinns i Ole Worms verk, så får vi en intressant hybrid. Man kan notera att yxskaftet blivit lite smalare på avbildningen, men i övrigt är passformen och proportionerna bra.Om vi välvilligt utgår ifrån att tecknaren lyckats rimligt väl så kompletteras alltså den udda huvudbonaden med en tunikaliknande överdel (knappar verkar saknas). Den har en väl tilltagen slits nertill och en skärning i halsen som bildar ett triangulärt snitt. Under detta bär mannen vad som synes vara ett par vida kortbyxor. "Byxorna" och överdelen har en gemensam detalj: De är försedda med en ganska bred bård som löper längs kanterna. Fortsätter vi vandringen nedåt finner vi något som skulle kunna vara stövlar ihopsnörpta vid anklarna med någon sorts ringar. Alternativet, som synes mig mer sannolikt, är att personen är utrustad med kraftiga vader, fotringar och någon sorts skodon. Allt detta kompletteras med en matchande armring.
Vad är då det här för man? Ja, om vi ska tro Sven Rosborn är det en väring, det vill säga en viking som tagit tjänst hos kejsaren i Konstantinopel. Detta är förstås endast en teori, som förvisso backas upp av andra underliga bildframställningar på skånska, östgötska, västgötska och jylländska stenar. Dessa innefattar bland annat skepp med ramm och det märkliga djur som går under beteckningen "Det stora djuret". Det är förresten samma djur som vi ser en person rida på på avbildningarna ovan.
Om vi då österut i Konstantinopel skulle kunna finna en mundering från tiden som kan likna den på bilden, så skulle detta stärka teorin. Tanken är fascinerande.
Kläder, kläder, kläder
På 1800-talet hade man dille på att avbilda alla sorters människor i diverse utstyrslar. Ett riktigt mastodontarbete har utförts av Albert Racinet. Hans "Le Costume Historique" är ett makalöst arbete som publicerades 1888 i sex stora volymer. För våra behov räcker en betydligt behändigare version som utkom 1988, "The Historical Encyclopedia of Costume", som i ett stort band förevisar kostymering från hela världen över alla tider. Racinet var en mycket skicklig tecknare och dessutom noggrann i sina avbildningar. Om man bland alla de vackra planscherna bläddrar fram till sidan 129 finner man personer avbildade som härrör från det bysantinska riket. Vid en hastig betraktan ser man ingenting som ens tillnärmelsevis liknar den kostymering som vår stenman har. Det är kejsaren, patriarken, biskop och helgon som är avbildade. Ja, något helgon lär inte vår man vara. Men så fångas blicken av några lustiga figurer i lite mindre skala längst upp i bilden. De påminner om färgglada pingviner. Likväl är det något i deras uppenbarelse som verkar bekant. Vad är det här för människor? Texten på sidan 128 anger i min översättning följande: "Kejsarens officerer, bärande mantlar dekorerade med ett clavus (band) av gyllene material." Helt plötsligt verkar avståndet mellan den skånska stenmannen och de bysantinska officerarna inte vara så långt. Låt oss se och jämföra.En jämförelse
Till vänster: "Hybridmannen" från Hunnestad. Till höger: Officerare från Bysans.
Den som vill påstå att dessa klädslar matchar varandra exakt lär inte bli tagen på allvar. Ändå finns det detaljer som onekligen gör en jämförelse intressant. Mantelns/tunikans skärning i halsen är faktiskt identisk. Likaså är överdelen på båda avbildningarna försedd med ett band (clavus). Kejsarens officerer och vår man har under överdelen ett plagg som sträcker sig långt ner, ända ner till fötterna nästan på officerarna. Även dessa plagg är försedda med clavus. På fötterna har alla fotbeklädnad. Huruvida de överensstämmer går inte att avgöra. Huvudbonaden återkommer vi till.
Det finns en del som skiljer också. Mannen på runstenen har armen fri och byxliknande underdel. Man kan inte bortse från möjligheten att tecknaren av runstensmannen missuppfattat "byxorna". Det kan faktiskt vara så att det är en hel underdel som avbildats ursprungligen av ristaren. Eller har han gjort rätt? På Costumes.org anger man i svensk översättning följande: "När tunikan är kortare (bara hos män) är de nedre lemmarna inneslutna i byxor, en 'barbarisk' uppfinning, först upptagen av den romerska armén och lägre klasser och omsider (efter visst aristokratiskt motstånd) av alla män."
Tunikan på runstenen medger onekligen ett visst utrymme för byxor. Dessvärre finns det stora brister i vår kunskap kring alla varianter av klädsel i det bysantinska riket, och någon visshet lär vi väl inte få. Det är i vilket fall svårt att frigöra sig från tanken att det finns ett släktskap mellan kostymeringarna på dessa båda avbildningar. Och så var det ju det där med huvudbonaden.
Mössan
Låt oss för skoj skull se hur tecknaren av runstensmannen förevigat huvudbonaden och jämföra med originalet.
Medan tecknaren fått rätt på nederdelen av huvudbonaden, så har han totalt missförstått själva "tofsen". Ser man på originalet till höger finner man en mycket elegantare avslutning, om än märklig. Den till vänster ser mer ut som en klatt vispgrädde. Anledningen är att tecknaren inte förstått hur "tofsen" är konstruerad, och det är inte underligt. Det var inte förrän jag började färglägga huvudbonaden som jag förstod hur det hela hänger ihop. Vi gör en jämförelse med en officerare och hans huvudbonad.
Som man kan se består "mössan" av en slags kulle på vilken det sitter fastsatt en "tygsvans" som hänger ner på sidan. Faktum är att mannen på runstenen har en motsvarande "tygsvans", skillnaden är att den är ihoprullad. Officeren har så att säga en rak svans, medan vår man har en knorr! Detta stilelement är så annorlunda att det knappast kan betvivlas att modet härrör från samma källa – Bysans. Huvudbonaden i övrigt tycks annars vara en helt annan sorts kreation.
Militär, men av vilken rang?
Om mannen som avbildats på runstenen från Hunnestad haft någon som helst koppling till det bysantinska riket, så är det med allra största sannolikhet knutet till hans förmåga att kunna utöva militära tjänster. Det må vara som väring i det så kallade väringagardet, som hade till uppgift att vara kejsarens personliga livvakt, eller någon annanstans i den militära organisationen. Med tanke på detta är hans utstyrsel och likheten med de bysantinska officerarna helt naturlig. Om han haft någon högre post är hart när omöjligt att kunna få fram.En titel som var eftertraktad var som akoluthos. Chefen för regementet titulerades på detta vis (på latin proximus, för att han gick nära kejsaren vid vissa ceremonier). Denna titel fanns långt innan väringarna blev en del av kejsarens livgarde. En av de uppgifter som akoluthos hade var att styra hovprocessioner vid vissa tillfällen då han ska ha burit en yxa och en klubba eller kort piska (manglavion) på sin skuldra. Att en nordbo skulle kunna uppnå denna prestigefyllda position är inte trovärdigt. En yxa på axeln bar en väring garanterat ändå.
En annan sorts livgardister var manglaviterna som gick före kejsaren och öppnade portar i palatset för honom. Chefen för dessa benämndes protospatharios. Soldaterna under honom verkar ha benämnts spatharioi. Kan mannen från Hunnestad verkat under någon sådan titel eller liknande? Det är inte helt uteslutet. En berömd skandinavisk väring är Harald "Hårdråde" Sigurdson. Han deltog som yngling vid slaget i Stiklastad på den förlorande sidan och flydde österut. Han tog värvning i det bysantinska riket 1034 och uppnådde slutligen rang av spatharokandidatos, som var överordnad spatharioi, men underordnad protospatharios.
Uppklädd för avbildning
Vem är han som är avbildad, och var han uppklädd så vid avbildningtillfället? Nu kommer vi in på riktigt knepiga frågor som vi inte har några bra svar på. Texten på runsten anger följande: "Asbjörn och Tomme de satte denna sten efter Roi och Leikfröd, Gunne Hands söner." Är det någon av dessa personer som är avbildad på stenen och i så fall vem?Det är minst sannolikt att det är en av de som låtit resa stenen som är avbildad. Större anledning finns då att misstänka att det rör sig om Roi eller Leikfrød, men varför skulle bara en av dem vara avbildad? I vilket förhållande står förresten Asbjörn och Tomme till Roi och Leikfröd? Är de bröder eller helt enkelt vapenbröder? Om de vore bröder hade det varit passande att sätta ut detta, vilket man ofta ser på andra runstenar. Asbjörn och Tomme har ju satt ut att Gunne Hand var far till Roi och Leikfröd. Kan de verkligen ha varit söner? Ja, det kan de! Det visar nämligen den andra runstenen från Hunnestad, vilket ger en bra tankeställare att det kan vara farligt att teoretisera utan fakta. Denna sten anger att "Asbjörn satte stenen efter Tomme, Gunne Hands son".
Av detta lär vi att Tomme också var son till Gunne Hand, vilket i rimlighetens namn borde innebära att även Asbjörn var det, och att de båda runstenarna inte rests samtidigt i monumentet. Hur lång tid som förflutit mellan Tommes medverkan vid den första runstenen och hans egen död enligt den andra, är svårt att veta. Som mest rör det sig om 50 år (vilket är en nog så lång period med mänskliga mått mätt). Enligt "Danske runeindskrifter" är dateringen för stenarna 970 - 1020, en datering som det inte finns anledning att betvivla. Om nu personen på runstenen verkligen varit väring eller liknande i Konstantinopel och kommit hem med denna fashionabla dress, så kan detta inte ha skett innan slutet på 980-talet då väringagardet verkar ta sina första stapplande steg.
En möjlig kandidat är Gunne Hand. Det verkar enligt texterna som om det är han som mest fokus ligger på. Å andra sidan är han uppenbarligen redan död när båda runstenarna rests annars skulle han ha funnits med bland resarna. Ett möjligt scenario, av nöden spekulativt, är att avbildningen föreställer Gunne Hand. Han kan mycket väl ha kommit tillbaka från tjänstgöring för kejsaren i Konstantinopel och fört med sig sin tjänstedräkt. Om detta inträffat runt år 1000 och han avlidit därefter, kan sönerna till honom ha begivit sig ut på äventyr även de, vilket ser ut till ha varit mindre lyckat. Två överlevande söner har rest sten efter två döda. Detta måste då ha skett under de första åren av 1000-talet. Kort efter att Roi och Leikfröd gått bort har även Tomme avlidit. Stämmer ovanstående hypotes så är det Gunne Hand som postumt avbildats av ristaren. Denne kan mycket väl ha vetat hur Gunne såg ut eller så fick han veta det av en av Gunnes söner.
Hur såg då vår avbildade man ut då det begav sig? För att försöka sätta lite färg på vikingatiden kommer här några varianter i färg. Att korrektheten inte garanteras behöver knappast poängteras.
Rekonstruktionsförslag.
Till vänster: Gunne Hand iklädd "officersdräkt" i rött och grönt siden, gyllene clavi och röd huvudbonad.
Till höger: Gunne Hand iklädd väringadräkt i blått siden, clavi och röd huvudbonad.
Bert Åkesson
bert.akesson@infoartefact.se
Referenser
Litteratur
Blöndal, Sigfús. Translated, revised & rewritten by Benedikt S. Benedikz.The Varangians of Byzantium, Cambridge. 1981.
Larsson, Mats G. Vikingar i Österled. Samlingsutgåva: Ett ödesdigert vikingatåg – Ingvar den vittfarnes resa 1036-1041; Väringar – Nordbor hos kejsaren i Miklagård; Rusernas rike – Nordborna och Rysslands födelse. Stockholm. 1999.
Racinet, Albert. The Historical Encyclopedia of Costume. Slovenien. 1995.
Rosborn, Sven. Den skånska historien. Vikingarna. Lund. 2004.
Internetreferenser
Costumes.org http://www.costumes.org/Classes/fashiondress/byzantium.htm
Danske Runeindskrifter http://runer.natmus.dk/