Tillbaka till artiklar | Tillbaka till löpsidan

Vi har hittat Yggdrasil -
med Ratatosk och Eiktyrnir!

Inledning

Storsjöbygden har central betydelse i Jämtland under såväl yngre järnålder som medeltid. Bebyggelsen i området visar lång kontinuitet.
   På Frösön finns fler fornlämningar från järnåldern än någon annanstans i Jämtland. Vi kan ännu i denna dag se närmare hundra gravhögar som bevisar att det funnits många gårdar på ön under järnåldern. Fångstgropar pekar på viltets betydelse för försörjningen medan fornborgen på Öneberget vittnar om annan verksamhet än jakt och odling. Också fyndplatser för framställning av järn tyder på en varierad ekonomisk bas.
   På Frösön finner vi Sveriges nordligaste runsten, Frösöstenen med ett kors, som bär syn för sägen om Jämtlands kristnande. Inskriften, som är ovanligt lång, namnger en man, Östman och hans brobygge. Williams (1996) daterar runstenen till ca 1080 och diskuterar ingående textens innebörd för Jämtlands kristnande. Religionsskiftet i landskapet har nyligen behandlats i bl.a volymen Jämtlands kristnande (S. Brink 1996).
   I dåtidens samhälle kan de gamla trosföreställningarna länge ha existerat parallellt med kristendomen (jfr Paulsson-Holmberg 1997). Ett exempel på en sådan trosföreställning är asatron - den religion vi för närvarande bäst kan spåra i det arkeologiska materialet från Frösön. Min artikel behandlar främst denna världsuppfattning.
   På Frösön finns ägonamnet Hov bevarat liksom i ytterligare fyra socknar i Jämtland. Även sammansättningar med Hov som Hovsåkern och Hovslägden förekommer. I Storsjöbygden finns vidare sakrala, geografiska namn som Frösön, Norderön, Ullvi och Odensala (Brink 1996; Viklund 1996). Ett "hov" betecknar ett förkristet gudahov - en kultplats inom asatron.
   Under Frösö kyrka har arkeologer påträffat rester av en offerlund, som jag här ska diskutera närmare. På platsen för offerlunden har sedermera Frösö kyrka anlagts. Detta tidsmässiga och geografiska samband bevisar otvetydigt kultplatsens kontinuitet genom religionsskiftet.

FrösönFig.1 Frösön med kyrkan

Kyrkan på Frösön ligger på en av öns högsta punkter, strax utanför den nuvarande ägogränsen för Hov. Området ses på figur 1. Inom Hovs ägor har 7-11 gravhögar påträffats. Andra ligger på och omedelbart utanför kyrkogården samt mellan kyrkan och Hov. Både dessa gravar och den konstaterade utbredningen av kulturlager på höjdsträckningen visar att förhistorisk bebyggelse var lokaliserad hit.

Utgrävningen i Frösö kyrka

År 1984 utfördes arkeologiska undersökningar i Frösö kyrka av personal från Jämtlands läns museum. Margareta Hildebrandt (1989) har beskrivit utgrävningen, dess fynd och resultat. Delar av sakristian och koret samt kyrkogården grävdes ut. Tolkningen av fynden under kyrkans kor har väckt uppmärksamhet bland arkeologer och religionsvetare. Margareta Hildebrandt (1985:10) beskriver fyndet på följande sätt: "Runt resterna av en förmultnad stubbe låg en mängd djurben. ... Benen låg på och ibland ett par centimeter ned i ett mörkt kulturlager med fet jord, nästan svart av kol och sot. I jorden fanns en hel del skärvsten. En större samling tätt packad skärvsten låg mitt i koret gränsande till några gravar.
   Stubbens rötter slingrade sig ned mellan, över och under skärvstenarna, vilket tyder på att stenarna fanns på platsen före trädet. Djurbenen låg på men ej under rötterna. Inga ben fanns ovanpå själva stubben. Detta pekar på att benen kommit till medan trädet ännu växte.
   Dessa antaganden bekräftas av 14C -analyser .... Kol taget i skärvstenssamlingen har daterats till 745±85 e. Kr, kol från kulturlagret med ben till 920±75 e. Kr. samt trä från stubbens rötter till 1 060±75 e. Kr."
   Sammanfattningsvis ska följande ytterligare understrykas. Benen låg spridda över en ca 3 x 3 m stor yta (figur 2). Lagret där benen låg var endast ett par cm djupt. Korets grundmurar skar igenom detta, vilket också bevisar att benen kommit på plats innan kyrkan uppfördes. Föremål eller konstruktioner påträffades varken i kulturlagret eller i det underliggande skärvstenslagret. Stubben är av björk och dess diameter var vid roten ungefär 40 cm.

Björkstubbe

Fig.2 Förmultnade björkstubben

Benfyndet på Frösön

Vilka arter fann vi?

Vilka arter fann vi? Benmaterialet under koret i Frösö kyrka är inte särskilt stort utan omfattar omkring 5 kg. Obrända ben av björn, svin, älg, får, nötkreatur, kronhjort, ekorre, häst och möjligen hund ingår. Dessutom är ben av tamhöns? kaja, obestämd tätting, tjäder, sik, lax/laxöring, gädda samt av fladdermus påträffade. Fågel, fisk och fladdermus representeras endast av ett fåtal fragment. De viktigaste djurarterna tycks vara svin (11 individer), älg (6 ind.), björn (5 ind.) och får/get (5 ind.) om vi ser till antalet påträffade individer. Av nötkreatur och kronhjort finns vardera två individer.
   Såväl kaja som fladdermöss kan häcka i kyrkobyggnader. Jag har tidigare antagit att varken dessa eller smågnagarna tillhör det vikingatida fyndet. En alternativ tolkning av fladdermusbenen föreligger nu. Jag återkommer till detta. Därutöver har enstaka ben av människa identifierats.
   Huvuddelen, 60%, av fyndet utgörs av vilt. Björnen representeras av delar från hela kroppen. Av hjort, älg, häst och hund? ingår däremot endast kraniedelar. Av de övriga tamdjuren förekommer mycket få ben från kroppsskelettet.
   Ålderssammansättningen bland djuren i fyndet är intressant; en påfallande stor andel är unga djur. Det är alltså värdefulla djur som ingår.
   Av svin har sålunda inte en enda vuxen individ påträffats. Fem spädgrisar ingår däremot och samtliga svin har slaktats före ca 8 månaders ålder.

Fig. 3 Griskäkar

På figur 3 syns käkar av en gris som slaktats ca 8 månader gammal. Av får/get är de flesta individerna inte utvuxna djur; tre lamm under 3 månader har slaktats. Bland det jaktbara viltet är de vuxna djuren något fler. I fyndet ingår dock unga djur av både älg och björn.

Säsongsbunden slakt?

För tolkningen av depositionen vore det viktigt att klarlägga när på året djuren slaktats. Tyvärr är detta en svår uppgift. En undersökning av "årsringar" i tändernas cement skulle möjligen ytterligare belysa slaktsäsongen.
   Några få av djuren kan emellertid ge vissa årstidsramar på grund av sin dödsålder vid jakt eller slakt. Det gäller älgkalven, som jag med hjälp av tändernas utveckling har bedömt vara 4-9 månader. Älgkalvar föds i slutet av maj eller början av juni (Markgren 1969). Tandutvecklingen visar en möjlig jakttid för den yngsta kalven från oktober till mars. En annan älg har dödats 15-18 månader gammal. Det innebär en jakttid från september till och med december.
   Åldersbedömningen av ungbjörnen kan göras på ett halvt år när. Dess bett är komplett och hörntanden nästan färdigbildad, vilket sker mellan 1 1/2 och 2 års ålder. Björnungarna föds i idet i slutet av december - början av januari (Hanström 1960). Detta innebär att jakten på den unga björnen kan ha skett under sensommar, höst eller tidig vinter.
   Underkäkar av får/get har detaljstuderats. Åldern av en ung individ har bestämts med hjälp av tändernas frambrott. Den har slaktats i intervallet 3-9 månader. Tre lamm är ännu yngre; de har slaktats 1-3 månader gamla. Fåren har möjligen slaktats under sensommar-tidig höst. Tidpunkten för dåtida lammning är dock inte känd.
   Den slakttid som bäst sammanfaller för de representerade individerna utgörs av hösten; tiden oktober - december. Andra tidpunkter kan dock inte uteslutas.

Jämförelser med andra benfynd

Eftersom benkunskap (osteologi) är mitt specialområde, ska jag här försöka tolka sammansättningen av benlagret under Frösö kyrka. Den som vill få veta fler detaljer om benen hänvisas till en tidigare artikel (Iregren 1989). I min avslutande diskussion ingår några språkvetenskapliga och religionsvetenskapliga utvikningar och hänvisning till annat källmaterial.
   Min metodiska utgångspunkt blir att jämföra benmaterialet från Frösön med andra benfynd där vi redan känner platsens karaktär: boplatslämningar respektive gravmaterial, djuroffer mm i Norrland. Jag ska

- jämföra sammansättningen av arter
- jämföra andelen ben av tamdjur respektive vilt
- belysa ev. urval av ben från olika kroppsdelar
- belysa ev. urval av åldersgrupper

Det är också viktigt att försöka klarlägga om benen ackumulerats över längre tid eller om fyndet tillkommit vid ett enstaka tillfälle. Vid vilken säsong har det i så fall skett?

Jämförelser med benfynd från bosättningar i Jämtlands län

Artsammansättning

Artsammansättningen i benfyndet från Frösön jämförs i tabell 1 med den i tre boplatslämningar från järnålder och medeltid i Storsjöbygden och en i Härjedalen. Kyrklägdan i Ås (Olausson 1985) har bebotts från folkvandringstid och in i medeltid. Härden för matlagning i Trusta på Norderön är anlagd under vikingatid. Svedäng i Alsen är tidigmedeltida och Hedningsgärdet i Tännäs har dateras till 1300-tal. Det enda relativt stora benmaterialet kommer från Kyrklägdan.

Tabell 1. Artsammansättning i boplatslämningar inom Jämtlands län. Antal identifierade fragment av däggdjur.

Lokal/
Djurart		 Frösö
kyrka		 Kyrklägdan,
Ås		 Trusta,
Norderön		 Svedäng,
Alsen		 Hedningsgärdet,
Tännäs
Svin10618736-
Nötkreatur 285612181
Får/get 6828728132
Hund1?101--
Häst18711--
Tama djur204113245373
% i resp. fynd40%75%100%88%10%

Lokal/
Djurart		 Frösö
kyrka		 Kyrklägdan,
Ås		 Trusta,
Norderön		 Svedäng,
Alsen		 Hedningsgärdet,
Tännäs
Älg73340--1
Björn2142---
Kronhjort13----
Ren 9---26
Bäver----2
Ekorre74---
Hare-20-5-
Vilt307375-529
% i resp. fynd60%25%-12%91%

I Frösöfyndet ingår 60% vilt - beräknat på antal fragment. Det framgår av tabell 1 (ovan) att i dessa bosättningar i Storsjö-området förekommer visserligen vilt, men andelen överstiger inte 25%. De tama djuren dominerar således stort, vilket väl överensstämmer med vår bild av en etablerad bondebygd kring Storsjön vid denna tid. Karaktären av Hedningsgärdet i Härjedalen är oklar, men det är inte otänkbart att platsen bebotts av samer. Den ligger sex-sju km fågelvägen från det samiska bosättningen och gravfältet vid Vivallen (jfr Zachrisson 1997). Hedningsgärdets bosättningsfas kan vara samtida med eller obetydligt senare än Vivallens.
   Jag vill särskilt poängtera något som skiljer Frösöfyndet från alla boplatslämningarna. Det är den rikliga förekomsten av björn - både delar av kraniet och från kroppsskelettet. Figur 4 visar extremitetsben från ungbjörnen. De avslöjar att den individen inte nått sin fulla kroppsstorlek.

Kroppsdelar av djuren

Av tabell 2 framgår vilka skelettdelar av svin, får/get och nötkreatur, som är representerade. Frösöfyndet jämförs med två boplatslämningar från yngre järnålder. Det syns tydligt att det bland Frösöbenen ingår mycket få delar av kroppsskelettet av husdjuren. Just kring bäckenet och de långa rörbenen sitter det mesta av köttet. Sådana benelement, oftast märgkluvna, är vanliga vid bosättningar.

Tabell 2. Fördelning av skelettdelar. Tama djur i Frösöfyndet samt på Kyrklägdan i Ås och Trusta på Norderön.

Djurart/Skelettdel Svin Får/get Nötkreatur
- FrösöÅsTrustaFrösöÅsTrustaFrösöÅsTrusta
Horn----1- -6-
Överskalle 4 10 1 3 3 6 5 4 -
Underkäke 42 11 - 28 12 - 1 11 1
Lösa tänder 55 114 - 32 161 - 18 380 -
Tungben - - - - 2 - - - -
Kotor 1 - - - - 1 1 1 -
Revben - - - - 1 - - - -
Skulderblad - 3 1 - 4 1 - 3 -
Överarmsben 1 5 - 2 14 1 - 11 -
Strålben - 1 - - 13 1 - 16 -
Armbågsben - 7 - - 5 - - 4 -
Bäckenben - 4 - - 1 3 - 6 -
Lårben 1 1 - - 9 1 - 5 -
Skenben - 5 - - 12 - - 6 -
Vadben - 2 - - 1 - - 2 -
Mellanfotsben 1 10 - 1 33 5 - 49 1
Handlovsben 1 - - - - - - 7 -
Knäskål - - - - - - - 1 -
Vristben - 11 1 2 24 5 - 38 -
1:a tåben - 1 - - 1 3 1 8 -
2:a tåben - - - - - - 1 3 -
3:e tåben - 1 - - - - - - -
Sesamben - 1 - - - - 1 - -

Summa 106 187 3 68 287 28 28 561 2

I tabell 3 jämförs de jagade däggdjuren älg, ekorre och björn i Frösöfyndet med dem på Kyrklägdan. Av älg förekommer bara kraniedelar i Frösöfyndet, medan alla kroppselement finns representerade i Ås. För björn är förhållandet det rakt motsatta. Den visar en god representation av kroppsskelettet endast i Frösöfyndet.

Tabell 3. Fördelning av skelettdelar. Jaktbart vilt i Frösöfyndet samt på Kyrklägdan i Ås.

Djurart/Skelettdel Älg Ekorre Björn
- FrösöÅsFrösöÅsFrösöÅs
Horn - 7 - - - -
Överskalle - 6 - - 4 -
Underkäke 6 4 - 2 12 -
Lösa tänder 67 169 - - 34 2
Kotor - 2 - - 9 -
Revben - - - - 1 -
Skulderblad - 6 - - - -
Överarmsben - 16 - 1 4 -
Strålben - 6 - 1 5 -
Armbågsben - 8 - - 3 -
Bäckenben - 7 - - - -
Lårben - 8 - - 3 -
Skenben - 11 - - 6 -
Vadben - 2 - - 4 -
Mellanfots - 26 5 - 33 -
Handlovs - 1 - - 12 -
Vristben - 43 - - 13 -
1:a tåben - 9 2 - 20 -
2:a tåben - 4 - - 29 -
3:e tåben - 5 - - - -
Sesamben - - - - 22 -
Summa 73 340 7 4 214 2

Jämförelser med djurben i gravar från Jämtlands län

Djurben är relativt sällsynta i gravar från äldre järnålder inom Jämtlands län (tabell 4) liksom i Syd- och Mellansverige. Pirjo Lahtiperä (Ambrosiani et al 1984) har analyserat benen i brandgravarna från Härjedalen. Av de femton gravar från Smalnäset med identifierade människoben innehåller endast en djurben, nämligen klofalanger av björn. I de femton gravar på Krankmårtenhögen, med människoben ingår djurben endast i två gravar. I den ena påträffades älg, kronhjort, björn och lom. Den andra innehåller älg och björn. Vad beträffar björn är det framför allt ben från tassarna som konstaterades men också andra extremitetsdelar ingår. Vad gäller djurbenen måste dock understrykas att det finns en underliggande bosättning vars ev. benfynd kan ha blandats med gravmaterialet. Inga husdjur har hittats i dessa kremationer i Härjedalen.
   Gravar från yngre järnålder i Jämtland har också undersökts osteologiskt. De bearbetade gravarna är spridda över länet och inte något gravfält är fullständigt utgrävt.
   Totalt tjugofem gravar har analyserats. Tjugo av dessa gravar innehåller varierande mängder djurben. Vanligast förekommande, som ofta i övriga Sverige, är hund (10 gravar). Får/get har påträffats i åtta gravar och nötkreatur i fem. Svin har hittats i sex gravar medan häst endast förekommer i tre anläggningar. Björn är konstaterad i tre gravar.
   Sammanfattningsvis skulle man möjligen kunna säga att andelen vilt i de norrländska gravarna är något större än i andra delar av landet. I tre gravläggningar har sålunda hare påträffats. I gravar med björnben representeras arten endast av klofalanger, vilket visar att björnfällar har lagts i gravarna. Denna sed förekomer även i övriga delar av Sverige (om djur i gravar - se Iregren 1997). Vi ser alltså ingen överensstämmelse mellan Frösöfyndet och dessa gravar.

Tabell 4. Förekomst av björn (antal fragment) i Frösöfyndet samt i olika fyndkomplex i Norrland. Äldre stenålder - 1700-tal.

- Frösö Boplatser Gravar Offer Björngravar
Lokalkultplats10 boplatser
i Norrland		Ås, Jämtland
Kyrklägdan		JämtlandKrank-
mårten
högen		Lappland
Unna Saiva		Lappland
Stensele
GällholmenJämtland
Frostviken
Värjaren
Datering/
Skelettdel		vikingatidä.stenålder
- medeltid		y.järnålder
- medeltid		äldre
jäå		yngre
jäå
Kr. föd.medeltid1 ind.
1700-talet		1 ind.
1700-talet
Överskalle 4 3 - - - - 11 2 1
Underkäke 12 1 - - - 1 30 2 4
Lösa tänder 34 33 2 - - 1 31 1 -
Kotor 9 - - - - - - 101 25
Revben 1 - - - - - - 113 -
Bröstben - - - - - - - 5 -
Skulderblad - - - - - - - 3 1
Överarmsben 4 1 - - - - - 21 3
Strålben 5 - - - - - - 11 1
Armbågsben 3 - - - - - - 14 1
Bäckenben - - - - - - - 19 4
Lårben 3 - - - - - - 22 4
Skenben 6 - - - - - - 14 1
Vadben 4 - - - - - - 2 1
Mellanfotsben 33 5 - - - - - 19 -
Handlovsben 12 1 - - - - - 12 -
Knäskål - - - - - - - 2 -
Vristben 13 2 - - - - - 15 -
1:a, 2: tåben 49 10 - - - - - 25 1
3:e tåben - 2 - 1 12 - - - -
Sesamben 22 3 - - - - - 18 -
Penisben - - - - - - - 1 -
Summa 214 61 2 1 12 2 72 422 47

Björnben i gravar, på gravar, i offer, i björngravar och på boplatser

Inom projektet Norrlands Tidiga Bebyggelse har benmaterial från 156 boplatser analyserats osteologiskt (Ekman & Iregren 1984). Ben av björn har endast hittats på tio av dessa, varav en ligger i Jämtland. Alla kroppsdelar av björnen finns representerade på dessa boplatser som dateras från äldre stenålder till medeltid. Sammansättningen av björnben i norrländska fynd av olika karaktär visas i tabell 4. Björnfynden är fåtaliga och få fragment ingår på respektive lokal.
   Märkliga djurfynd har framkommit på Krankmårtenhögen och Smalnäset (Ambrosiani, Iregren & Lahtiperä 1984) och sannolikt även från gravar vid Grundsjöarna. På ytan av anläggningarna på Krankmårtenhögen vid Storsjön i Härjedalen påträffades älg och renhorn "i drivor". Den osteologiska analysen visade att det enbart var horn och kraniedelar som förekom. Älg- och renfynd dominerade stort. Dessutom hittades två kraniedelar av björn. Dessa ytliga gravfynd saknar än så länge sin motsvarighet i andra delar av Sverige.
   Ambrosiani (1984), Zachrisson (1997) och andra har tolkat dessa gravfält som samiska bl a på grund av deras läge utanför den odlade bygden under äldre järnålder. När det gäller djurbensfynden, anser jag, att de antingen måste tolkas som offer eller som gravgåvor till den döde. Om de varit offer kan de antingen ha varit avsedda för djurens rådare eller, mindre troligt, för förfädernas andar.
   På samiska offerplatser är björn relativt ofta påträffad (Manker 1957, Zachrisson & Iregren 1974). Någon sakkunnigt utgrävd samisk offerplats med ben finns emellertid inte. Sammansättningen av björnben från Unna Saiva har dock lagts in i tabell 4. Endast kraniedelar har jag identifierat här, men fördelningen kan vara ett resultat av en skev insamling.

BjörnbenFig 5. Märgkluvna ben från björn

I björngravar ingår alla ben från en enda björn (Zachrisson & Iregren 1974). Dessa samiska jaktriter är nu belagda från vikingatid (Mulk & Iregren 1995) till nyare tid. Björnen var ett heligt djur för samerna. Björnen hade en särställning bland djuren och ärades genom begravningen (Bäckman i Fjällström 1981). I tabell 4 (ovan) har en björngrav från Lappland och en från Jämtland presenterats som jämförelse. Björnbenen från Värjaren i Frostviken har samlats in och därefter sålts. Det är därför inte anmärkningsvärt att färre ben finns bevarade än i den björngrav, som påträffats och undersökts av arkeologer. I figur 5 visas märgkluvna ben från björngraven vid Värjaren.
   Av tabell 4 att döma motsvarar björnbenen i Frösöfyndet mest sammansättningen av en björngrav. Det finns dock avgörande skillnader. Dels ingår det bara en individ i en björnbegravning och dels är björngraven uppbyggd på ett särskilt sätt. Kraniet läggs i ena änden av en avlång bensamling. Skulderbladen läggs på plats inte långt från kraniet. En rad av kotor och revben bakom kraniet kan likaså finnas. Vidare kan ben från tassarna också påträffas samlade (Zachrisson & Iregren 1974).
   Dessa karaktäristika kunde inte konstateras i Frösöfyndet. Dessutom ingår inte bara en utan delar av fem björnar i fyndet. I björngravar är vanligen kraniet oskadat. I Frösöfyndet är vissa underkäksdelar otvetydigt styckade. Rörbenen är oftast oskadade i Frösöfyndet medan de alltid är märgkluvna i samiska björnbegravningar. I björngravar ingår ej heller andra arter, vilket är fallet i Frösöfyndet.

Karaktären av Frösöfyndet

Offerlund

Som har framgått av jämförelserna tidigare, så är Frösöfyndet unikt till sin karaktär. Mitt i Storsjöbygdens vikingatida bondesamhälle finns en fyndplats med ben som till 60% består av vilt! Björn dominerar fyndet och alla dess kroppsdelar förekommer. Det stora antalet mycket unga djur ger också fyndet en särskild karaktär.
   Min slutsats blir att detta sannolikt är djurbensfynd från en förkristen offerlund. Sammansättningen av djurarterna i Frösöfyndet pekar mot att trädet skulle kunna kallats världsträdet Yggdrasil och att benen representerar de iscensatta myterna kring trädet. Den bevarade stubben fick arkeologerna att tidigt fundera i dessa banor.
   I Snorre Sturlusons Edda sägs att trädet Yggdrasil är en ask. "Asken är det största och bästa av alla träd, dess grenar breder sig över all världen och reser sig över himlen." (Sturluson 1964:38). På Frösön har vi rester av en björk. Berättelsen om världsträdet finns konkret dokumenterad från Överhogdal i Jämtlands län. På de funna bonaderna 14C -daterade till: 940±55 BP (bonad Ia), 1180±70 BP (bonad II) och 995±55 BP (bonad III) (Franzén & Nockert 1992), ingår flera bilder av ett träd med en fågel i toppen (Figur 6a , b och c).

Överhogdal IÖverhogdal IIÖverhogdal III

Figur 6 a, b och c. Världsträdet på bonaderna I, II och III från Överhogdal

EkorrtassKronhjortstand I Eddan berättas också om världsträdets varelser. Jag citerar ur Åke Ohlmarks översättning från 1964: "Det kurar en örn i askens grenar, ... och mellan hans ögon sitter en hök, ... Och en ekorre vid namn Ratatosk löper upp och ner längs asken ... medan fyra hjortar hoppar i askens lövverk och biter dess barr." Snorre Sturluson skriver vidare (Sturluson 1964:55-56): "Det finns en get som heter Heidrun och som ... betar bladen ... Ännu märkligare är det med hjorten Eiktyrnir, som också ... betar av samma träd ..." På figur 7 syns ben från en tass av ekorre och på figur 8 ser vi en framtand av kronhjort. Allt detta är påträffat vid björkstubben på Frösön. På Överhogdalsbonaderna finns även ett antal bilder av hjortar invävda (Figur 9) (Franzén & Nockert 1992).

Hjortar på bonad

Fig. 9 Hjortar på bonad från Överhogdal

Adam av Bremens krönika om Hamburgstiftet och dess biskopar är en välkänd källa till kunskap om förkristen religion. I Adams fjärde bok, kap. 26 (Adam av Bremen 1984:224-225) sägs: "folket dyrkar tre gudar. ... Den tredje, Frej, skänker de dödliga fred och njutning." Vid templet i Uppsala (kap. 27) sägs följande ha inträffat: "Offerriten tillgår på följande sätt: av varje levande varelse av manligt kön offras nio stycken, med vilkas blod man brukar blidka gudarna. Kropparna hängs upp i en lund nära templet. Denna lund hålles så helig av hedningarna, att varje träd anses ha en gudomlig kraft som följd av de offrade kropparnas död och förruttnelse. Där hänger också hundar och hästar jämte människor, och en av de kristna har berättat för mig att han har sett sjuttiotvå kroppar hänga där om varandra."
   Jag har tidigare nämnt att människoben också påträffats i koret. Deras eventuella anknytning till djurbensfyndet är inte klarlagd utan ska kontrolleras genom radioaktiv datering. Vi kan genom en datering ev. utesluta/eller klargöra att de hör till sentida gravarna i koret. Detta är den mest sannolika förklaringen. I en nyutkommen artikel av Magnus Alkarp (1998) behandlas lunden som fenomen och Adam av Bremens skildring granskas kritiskt. Alkarp ställer sig avvaktande till skildringen som källa till vad som faktiskt hänt. Han hävdar istället att Adam skildrar ett mytologiskt landskap.
   Några av djurarterna i benmaterialet från Frösön nämns således i Eddan i samband med Yggdrasil - dock inte alla. Ett par arter omnämnda i de skriftliga källorna, som örn och get, finns inte konstaterade i Frösöfyndet. Beträffande de många grisfynden vill jag här framhålla att galten och hingsten är Frös särskilda djur. Galten är dennes mytiske följeslagare (Ström 1985). Ett faktum som också stöder tolkningen av fyndplatsen på Frösön som en offerlund- är just namnet Frösön.
   I sammanhanget bör Norderön - en av de andra öarna i Storsjön - nämnas. Också detta namn har teofor karaktär (t ex Ström 1985, Brink 1996a). I flera texter nämns också asagudarna Njord och Frö tillsammans. En edsformel i den isländska förkristna lagen lyder exempelvis (Ström 1985:175): "så sant mig hjälpe Frey och Njord och den allsmäktige asen (troligen Tor)".
   Jag har tidigare visat att slakttiden för tre av djuren kan knytas till senhöst, vinter eller senvinter. Därför vill jag citera ett parti ur Folke Ströms bok, som belyser en av tidpunkterna för offerriter under året under förkristen tid. Ström (1985:90) sammanfattar: "Den hedniska julen har alltså varit en äringsfest, en fruktbarhetsfest. ...Troligt är att julen firats vid den årstid, då slaktdjuren varit som fetast, då säden var färdigtröskad och då höstens alla sysslor var avslutade. Denna tidpunkt har ingenting med "midvintern" att göra. Även om den kan ha växlat något i olika delar av Norden inföll den under den västnordiska kalenderns andra vintermånad: från omkring 14 november till 14 december. Då inträffade vikingatidens vintersolstånd. För nämnda tidsperiod finns ett gammalt månadsnamn, ylir, en språklig avledning av jul med betydelsen 'jultiden.'"
   Britt-Marie Näsström (1996) diskuterar också möjliga offer under ett eventuellt Disablot på Frösön. Sådana har i andra landskap ägt rum under februari månad. En av älgkalvarna och möjligen ett av lammen kan ha slaktats så sent som i februari.

Kyrkogrim

En ny tolkning av fladdermusbenen under Frösö kyrka har framförts av Tove Paulsson Holmberg som studerat byggnadsoffer från järnålder och framåt. Hon menar att benen kan härröra från en kyrkogrim. Kyrkogrimen är gengångaren av en varelse som begravts levande i grunden till en nybyggd kyrka. Kyrkogrimen blir den nya kyrkans väktare. Denna företeelse är dokumenterad i Sverige, Danmark och Finland (Paulsson 1993).
   Tidigare har fyndet av fladdermusen i Frösö kyrka tolkats som en sentida inblandning bland benen i offerlunden. De skäl som i stället talar för tolkningen som kyrkogrim är följande:
- Benen ligger djupt. De är bland de djupast liggande benfynden och kan alltså ha varit nedgrävda.
- Benen har påträffats vid övergången mellan kor och långhus, vilket tyder på en avsiktlig placering i ett symbolmättat område i kyrkobyggnaden.
- Fladdermus som kyrkogrim finns belagd med ett fynd i Bringetofta kyrka i Småland. Det dateras till 1750 (Paulsson 1993).

Vidare arkeologiska undersökningar på Frösön kan säkerligen ytterligare belysa denna fyndlokal. En förkristen offerlund måste ha ingått i ett större sammanhang - socialt, ekonomiskt, religiöst. Här borde det ha funnits ett komplex med många skilda konstruktioner och funktioner. Också ortnamnen i Storsjöbygden borde specialstuderas mot bakgrund av fyndet under Frösö kyrka. Sådana komplement till detta osteologiska bidrag är nödvändiga för att vi med säkerhet ska kunna sätta in Frösöfyndet i dess regionala, kuturhistoriska och religiösa sammanhang.

Det viktigaste resultatet av den osteologiska analysen är, enligt min mening, att fynden definitivt visar att det finns kontinuitet mellan förkristen och kristen tro på denna plats. Kontinuitet i kulten har ofta diskuterats men sällan klarlagts. Vidare är det första gången som en offerlund kunnat påvisas arkeologiskt och osteologiskt. Fyndet belyser både asatron och hur asatron skildras i andra typer av källmaterial. Resultaten är därför viktiga också för källkritiska diskussioner inom andra vetenskaper.
   Nya arkeologiska undersökningar på Frösön kan ytterligare belysa denna fyndplats. En förkristen offerlund bör ha ingått i ett större sammanhang i Storsjöbygden - socialt, ekonomiskt och religiöst. Här bör det t.ex. ha funnits ett bebyggelsekomplex med varierande konstruktioner och funktioner. Vi måste skaffa oss mer kunskap för att förstå Frösöfyndet i dess regionala, kulturhistoriska och religiösa sammanhang!

Osteolog Elisabeth Iregren
Arkeologiska institutionen
Lunds universitet

Litteratur
Adam av Bremen. Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. Översättning av Emanuel Svenberg. 1984. Samfundet Pro fide et christianismo Proprius förlag.
Alkarp, M. 1998. Källan. lunden och templet - Adam av Bremens Uppsalaskildring i ny belysning. Fornvännen 92.
Ambrosiani, B., Iregren, E. & Lahtiperä, P. 1984. Gravfält i fångstmarken. Undersökningar av gravfälten på Smalnäset och Krankmårtenhögen, Härjedalen. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Rapport. 1984:6
Brink, S. 1996. (Red.) Jämtlands kristnande. Projektet SVERIGES KRISTNANDE, publikationer 4. Lunne Böcker, Uppsala.
Brink, S. 1996a. Kristnande och kyrklig organisation i Jämtland. I: Brink, S. 1996. Jämtlands kristnande. Projektet SVERIGES KRISTNANDE, publikationer 4.
Bäckman, L. 1981. I P. Fjellström, Kort berättelse om lapparnas björna-fänge Samt Deras der wid brukade widskeppelser, 1755. Två förlägare bokförlag, Umeå.
Ekman, J. & Iregren, E. 1984. Archaeo-Zoological Investigations in Northern Sweden. (Early Norrland 8.) KVHAA. Stockholm.
Franzén, A.M. & Nockert, M. 1992. Bonaderna från Skog och Överhogdal och andra medeltida väggbeklädnader. KVHAA, Stockholm.
Hanström, B. 1960. (Red.) Djurens värld. Band 12. Malmö.
Hildebrandt, M. 1985. En kyrka byggd på hednisk grund? Populär arkeologi 4.
- 1989. Frösö kyrka på hednisk grund. Arkeologi i fjäll, skog och bygd, 2. Fornvårdaren 24.
Iregren, E. 1989. Under Frösö kyrka - ben från en vikingatida offerlund? Arkeologi och religion. Red. L. Larsson & B. Wyszomirska. Univ. of Lund. Inst. of Archaeology, Report ser. no 34.
Iregren, E. 1997. Why animal bones in human graves - an attempt to interpret animals present in Iron age cremations in Sweden. Cremation studies in Archaeology 1997. Red. Smits, E., Iregren, E. & Drusini A.G. LOGOS Edizione, Padova, Italy.
Manker, E. 1957. Lapparnas heliga ställen. Acta Lapponica 13. Stockholm.
Markgren, G. 1969. Reproduction of moose in Sweden. Viltrevy, Swedish Wildlife, vol. 6, no 3. Uppsala.
Mulk, I-M. & Iregren, E. 1989. Björngraven i Karats. Arkeologisk undersökning.
Duoddaris 9, Rapportserie Ajtte, Svenskt- Fjäll- och Samemuseum.
Näsström, B-M. 1996. Offerlunden under Frösö kyrka. I: Brink, S. 1996. Jämtlands kristnande. Projektet SVERIGES KRISTNANDE, publikationer 4.
Olausson, M. 1985. Kyrklägdan i Ås. Arkeologisk undersökning av en boplats från folkvandringstid till medeltid. Kulturhistorisk utredning 31. Jämtlands läns museum.
Paulsson, T. 1993. Huset och lyckan. En studie i byggnadsoffer från nordisk järnålder och medeltid. Seminarieuppsats vid Arkeologiska inst. Lunds universitet.
Paulsson Holmberg, T. 1997. Iron Age building offerings. Fornvännen 92.
Ström, F. 1985 Nordisk hedendom. Tro och sed i förkristen tid. Akademiförlaget. Solna.
Sturluson, S. Eddan. I översättning av Åke Ohlmarks, 1964. Zindermans förlag. Göteborg.
Vikstrand, P. 1996. Jämtland mellan Frö och Kristus. I: Brink, S. 1996. (red.) Jämtlands kristnande. Projektet SVERIGES KRISTNANDE, publikationer 4.
Williams, 1996. Runjämtskan på Frösöstenen och Östmans bro. I: Brink, S. 1996. (red.) Jämtlands kristnande. Projektet SVERIGES KRISTNANDE, publikationer 4.
Zachrisson I. 1997. (Red). Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. SHM/Stockholm Monographs 4.
Zachrisson, I. & Iregren, E. 1974. Lappish bear graves in Northern Sweden. An archaeological and osteological study. (Early Norrland 5). KVHAA. Stockholm.

Några notiser samt tack
Owe Hemmendorff, JLM och Tove Paulsson Holmberg, Arkeologiska institutionen, Lunds universitet tackas för värdefulla synpunkter på en tidigare version av denna artikel. Många har på olika sätt bidragit till illustrationerna. Varmt tack! Detta arbete i Artefact utgör en bearbetning och utvidgning av en tidigare publicerad uppsats (Iregren 1989). Där finns mer litteratur anförd, fr.a. om de osteologiska jämförelsematerialen. Jag vill också klargöra att senare osteologiska analyser som har utförts på material från Hedningsgärdet inte ingår. Jag har i samband med arbetet på denna arbete även upptäckt några tryckfel i min tidigare artikel. Sedan min publicering har projektet "Sveriges kristnande. Kultur och mentaliteter under vikingatid och medeltid" (Brink 1996) bedrivit studier av Jämtland. Inom forskningsprojektet "Medeltidens människor" (Iregren & Redin) pågår f.n. arbete där det blivit aktuellt att även diskutera tidsfästningen av sockenbildningen i Jämtland. Vidare kommer relationen Frösö kyrka och Westerhus kapell att belysas.

Förteckning över figurer

Figur 1.
Frösö kyrka och intilliggande ägor enligt de äldsta kartorna och med gårdstomter utsatta. Namnet Hov kan ursprungligen ha inbegripit även det som senare blev Prästbordet. Gravhögarna/gravfynden, markerade med R, visar att bebyggelse funnits här sedan järnåldern. Karta: JLM.

Figur 2.
Den förmultnade björkstubben med omgivande benfynd påträffad under koret av Frösö kyrka. Planritningen är upprättad av Margareta Hildebrandt vid den arkeologiska undersökningen. Renritning: Ann-Marie Elmquist, JLM.

Figur 3.
Käkar av en ung gris från kultplatsen på Frösön. Grisen bär både mjölktänder och permanenta tänder och slaktades ca 8 månader gammal. Foto: LUHM, Inger Kristensson.

Figur 4.
Ben från fram- och bakben av en ungbjörn från kultplatsen. Björnen dödades ca 1 1/2 -2 år gammal. Foto: LUHM, Inger Kristensson.

Figur 5.
Extremitetsben ur björngrav vid sjön Värjaren i Frostviken, Jämtland. Denna samiska björnbegravning dateras till tidigast 1700-tal. Benen har kluvits för att man skulle komma åt märgen. Foto: ATA.

Figur 6 a, b och c.
På bonaderna från Överhogdal i Jämtland ingår livsträdet bland motiven. Bonaderna är daterade med 14C -datering till: 940±55 BP (bonad Ia), 1180±70 BP (bonad II) och 995±55 BP (bonad III). Foto: ATA, Gabriel Hildebrand.

Figur 7.
Sju små ben från en ekorrtass i fyndet från Frösön får oss att tänka på ekorren Ratatosk som löper upp och ner i asken Yggdrasil - enligt Eddan. Foto: JLM.

Figur 8.
En av framtänderna av kronhjort i Frösöfyndet får oss att associera till de hjortar, som, enligt Eddan, hoppar i askens lövverk och biter dess barr. Foto: JLM.

Figur 9.
På bonaderna från Överhogdal i Jämtland finns också ett flertal hjortar avbildade. De är ibland placerade nära livsträdet. Foto: ATA, Gabriel Hildebrand.

Förkortningar
ATA Antikvarisk-Topografiska Arkivet, Stockholm
JLM Jämtlands läns museum
KVHAA Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikitetsakademin
LUHM Lunds universitets Historiska museum

©Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 1999