-
Tillbaka till artiklar |
Tillbaka till löpsidan
Uppåkra - två aspekter på ett säreget material.
Uppåkra har sedan “nyupptäckten” för ca 3 år sedan kommit att bli ett begrepp
inom svensk arkeologi. Det är idag väl belagt att platsen varit kontinuerligt
bebodd sedan åtminstone tiden strax före Kristi födelse. Det är en tidsrymd på
drygt 2000 år vilket svårligen kan påvisas på någon annan plats i norra Europa.
Under denna ansenliga tidsrymd har samhällsförhållandena varierat påtagligt.
Därmed är Uppåkra år 200, år 700 och år 1300 tre vitt skilda platser, både
strukturellt och funktionellt. Det stora källmaterial som står till buds idag är
ingalunda färdiganalyserat och många resultat får ännu ses som ytterst
preliminära. I Uppåkra-materialet finns ett stort antal föremål som berättar om
funktioner på boplatsen som inte kan beläggas på många andra platser i
Sydskandinavien. En rad intressanta frågeställningar uppkommer automatiskt i
anslutning till detta och jag tänkte här belysa två sådana.
Specialiserat hantverk
Inom ett område söder om Uppåkra kyrka har fynd som indikerar omfattande hantverksaktiviteter framkommit. Vid en mindre undersökning påträffades ett mycket stort fyndmaterial med restprodukter från tillverkning av hornkammar. I detta material kan man belägga hela tillverkningsprocessen från råmaterial till färdiga produkter.
Genom mynt- och keramikfynd kan fyndmaterialet dateras till romersk järnålder och det är därmed den äldsta tillverkning av detta slag som belagts i Sverige. Vid samma undersökning framkom också bronsbleck, tenar av brons, bitar av bronstackor m m och vissa av dessa kan ha använts när kammarna sammansattes. Bronset kan också vara restprodukter från bronshantverk och denna typ av hantverk kan beläggas från samma område genom fynd av gjutklumpar, degelfragment och gjutformsfragment som framkommit vid detektorundersökningar.
Vid den arkeologiska undersökningen framkom också föremål som visar på benhantverk, t ex förarbeten till bennålar och andra benföremål. Även ädla metaller kan ha bearbetats inom området och en koncentration av bitguld, bitsilver och romerska silverdenarer styrker detta. Fynden av denarerna är intressanta då de kan ha utgjort råmaterial till silverfibulor från 200-talet som hittats i många skånska gravar.De talrika spåren från ett specialiserat hantverk i Uppåkra finns från i stort sett hela boplatsområdet. Slående är att inom ovan beskrivna område finns en påtaglig koncentration av hantverkslämningar och att dessa visar på flera olika typer av specialiserat hantverk. Området är minst 15 000 kvadratmeter stort och ligger på en terrass i en södersluttning. Lämningarnas kronologi är, med undantag för vissa hållpunkter, ännu osäker. Deras bakre gräns ligger i romersk järnålder medan den främre gränsen ännu är oviss.
En ide är att området utgör ett regelrätt hantverksområde med flera hantverkskvarter, där olika specialister var mer eller mindre heltidssysselsatta med olika hantverk. Dessa hantverkare bör ha varit i beroendeställning till den elit som vi menar styrde i Uppåkra. Denna Uppåkra-elit var troligen hantverkarnas främsta uppdragsgivare och produkterna kan ha ingått i den gåvoekonomi som man får förutsätta försiggick, både med närområdet men även med mera avlägsna platser. En knytning mellan specialiserat hantverk och elitens “centralplatser” är belagd från flera håll, t.ex. Gudme och Tissø i Danmark.
Intressant är också förhållandena vid den romerska Rhen-gränsen och i Gallien från 1 årh. och framåt, där regelrätta tillverkningscentra uppkom. Dessa förhållanden var säkert inte okända för de styrande i Uppåkra och det är möjligt att detta återspeglas i organisationen av Uppåkras hantverksproduktion. Framtida undersökningar får visa hur hantverket var organiserat.En tidig kristendom
Ett annat förhållande på Uppåkra är en liten grupp exklusiva föremål med kristna förtecken och av främmande proveniens. Det gäller exempelvis en liten statyett i silver och guld som föreställer ett lejon i kamp med två ormar. Föremålet är förmodligen tillverkat i Västeuropa under 700-talets senare del. Vidare tillkommer några emaljbeslag med korstecken som bör ha tillverkats på Irland i början av 800-talet. Slutligen kan nämnas ett förgyllt gångjärn i brons med tre emaljerade knoppar och flätbandsornamentik. Troligen har gångjärnet suttit på ett relikskrin och liknande finns på iriska skrin från 700-800-talen. Ytterligare föremål kan förmodligen tillföras denna grupp när hela Uppåkra-materialet är genomgånget.Hur föremålen hamnat i Uppåkra kan man inte säga med säkerhet. Ett alternativ är att de kommit dit efter ett vikingatåg. De kan ha rövats från ett kloster eller en kyrka i Västeuropa.
Det kan också tänkas att föremålen var en gåva från en furste eller en konung i Västeuropa till de styrande i Uppåkra. I dessa fall är det inte säkert att föremålen uppfattades som de kristna objekt de är. Lika gärna kan de ha uppfattats som exotiska föremål tillverkade av ädla metaller och i tekniker annorlunda de egna. Är föremålen gåvor från europeiska potentater kan de också ha haft betydelsen av att vara tecken på ingångna förbund, och därmed prestigeföremål som vittnat om ägarens position i järnålderssamhället.
Ett tredje alternativ är att föremålen kommit till Uppåkra i samband med den kristna mission i Norden som tog sin början i tidigt 800-tal. Denna mission finns belagd i Hedeby, Ribe och Birka genom skriftliga källor.
Vi har inga skriftliga belägg för denna mission i Uppåkra, men platsens status som en viktig central ort har säkerligen varit tillräcklig för att locka dit missionärer. Den kristna kulten har, enligt detta, funnits sida vida sida med den hedniska. Hur uppfattades då detta av den hedniska samtiden? Skulle den kristna missionen bedrivits ute på landsbygden, i byarna, hade säkert motståndet varit stort. Traditionalism och konservatism hade starka förankringar där. Uppåkra var däremot en annan typ av ort och här hade man varit vana att möta nyheter och förändringar i minst 600 år. Motsättningar fanns troligen men båda religionerna gavs säkert utrymme i en ort som Uppåkra. Det är också fullt möjligt att det kan ha uppförts en tidig kristen kyrka vid denna tid, precis som i Hedeby och Ribe.Bertil Helgesson
Arkeologiska institutionen
Lunds universitet