Malmös koggar - hur kommer det att gå?
Inledning
Vid Skeppsbron i Malmö finns sedan sommaren 2004 ett koggmuseum med två fullskalekopior av hanseatiska handelsfartyg. Koggmuseets framtid har under sommaren 2006 varit oviss, men i början av september medgav kommunstyrelsen en frist på två år. Stiftelsen Fotevikens dotterbolag, Historiska skepp, fortsätter med den dagliga driften och huvudansvaret för verksamheten tas över av Malmö Museer.Ralph Thysell i Koggmuseets administrativa ledning berättar entusiastiskt om nya aktiviteter i anslutning till museets övriga verksamhet. I höst satsar man på en föreläsningsserie där premiärföreläsaren Dick Harrisson visade sig vara en riktig publikmagnet. Nästa föreläsare, Anders Ödman, lär inte dra färre besökare med ämnet romanska borgar.
Museets restaurang bjuder ett medeltida lokus där den rustika inredningen, terrakottaservisen och råvarorna förlänger besökarens känsla av tidsresa. Här finns även möjlighet att hyra lokalen för fester och andra tillställningar. Museet planerar även att locka ytterligare besökare genom företagsarrangemang samt en utökad skolverksamhet.
Autentiska fartygskopior
Huvudattraktionerna, de hanseatiska handelsfartygen ”Tvekamp af Elbogen” och ”Enighet af Elbogen”, är kopior av vrakfynd från Skanör i Sydvästskåne respektive Almere i Holland.Några byggritningar har aldrig funnits. Fartygskonstruktionerna har i stället fått sökas i medeltida hantverkstraditioner. Nutida båtbyggare har tolkat och rekonstruerat efter de vrakdelar som hittats av dykare och arkeologer.
Utanför museibyggnaden har man återskapat en medeltida kajanläggning med hantverksbodar och verkstäder. De förtöjda koggarna kompletterar känslan av en medeltida miljö och ger besökaren inblick i hur stadslivet kunde te sig för ungefär 700 år sedan. För att belysa Malmös medeltida historia anordnas kontinuerligt marknadsdagar och folkfester. Gångedagarna under juli månad är en folkfest med belägg från tidigt 1500-tal.
Handelsskepp
"Enighet af Elbogen". Fören till vänster och till höger råsegel.
Koggen var den tyska Hansans främsta handelsskepp och är den första kända fartygskonstruktionen med stävroder. Förändringen att flytta rodret från styrbordssidan (skeppets högra sida) till akterstäven ägde troligen rum i Nordeuropa under 1100-talet. Den äldsta avbildningen av en farkost med stävroder är daterad till sent 1100-tal och finns på en dopfunt i katedralen i Winchester, i södra England.
Definitionen på koggar varierar och enligt Ralph Thysell finns det en hel flora av koggmodeller där just lastkapaciteten är den avgörande faktorn. Den tidigast kända avbildningen av en kogg finns i Förde kyrka på Gotland och kan dateras till början av 1200-talet. Det var de tyska köpmännen med destination Düna och Novogorod som först tycks ha förfogat över denna nya, stadiga, alltmer lastdryga, enmastade råseglare. Råsegel innebär att seglet förs på en rå, det vill säga på en horisontell stång fäst vid mastens framkant, likt seglet på ett vikingaskepp.
För att kunna försvara lasten mot pirater och andra fiender var koggarna utrustade med för- och akterkastell från vilka man kunde bekämpa eventuella fiender. Den stora koggen som hittades strax utanför Skanör hade även kanoner ombord.
Stor och bestyckad
Det var under Fotevikens Museums marinarkeologiska sommardykningar år 1991 som man, strax norr om Skanörs hamn, fann vraket av den större koggen. Med sina 29 meter utgör vraket lämningarna efter världens största påträffade kogg! Det visade sig även att fartyget hade varit bestyckat. Strax intill vraket fann man totalt 17 stenkulor, vilka genom fartygskanonerna hållit pirater och andra illasinnade på avstånd. Arbetet med att frilägga och dokumentera vraket fortsatte mellan åren 1992-1995.Koggbygget - en ekonomisk långbänk
År 1998 startades Koggprojektet som sysselsättning för arbetslösa byggnadsarbetare. Fartygsmodellerna byggdes i medeltida teknik med autentiska material såsom färsk ek och specialtillverkade spikar. Tätningen gjordes med vitmossa. Skickliga hantverkare tillverkade autentiska trädetaljer såsom block, taljor, pallar och fartygskistor.
Block och taljor
När arbetsmarknaden ljusnade något år senare var det plötsligt svårt att få folk till projektet. Bygget drog ut på tiden och kostnaderna rakade i höjden. Under 1300-talet kunde ett fartyg som detta förfärdigas på 90 dagar. Koggbyggets projektledning beräknade en tidsåtgång för ett färdigställande till 2-3 år.
Den stora koggen, ”Tvekamp af Elbogen”, sjösattes våren 2001. Koggmuseet invigdes i maj år 2004 och i juni samma år gjordes den första seglatsen med den lilla koggen ”Enighet af Elbogen”. Under 2005 byggde man upp en medeltida miljö på kajen kring de förtöjda båtarna.
Medeltida hantverk
Det är våren 2006 och det är dags för ett studiebesök. Den ljumma förmiddagsluften är mättad av tjärdoft från fartyg och bodar. I en av verkstäderna håller man som bäst på med att framställa pilgrimsmärken. Metallen är tenn. Gjuterimästaren pumpar med dubbelbälgarna. Temperaturen i hässjan stiger. En av gjutformarna har redan svalnat. Försiktigt skiljs de två formdelarna åt. Ett perfekt format pilgrimsmärke blottläggs. Bilden föreställer S:t Nicolaus, sjöfararnas skyddspatron.Det berättas att S:t Nicolaus, sedermera verksam som biskop i Myra i Turkiet, redan som spädbarn var så from att han vägrade ta sin moders bröst under fastedagar. Men här i verkstaden tillverkas även pilgrimsmärken av de nordiska sjöfararnas helgon, S:t Olof eller Olav den helige. Denne Olof, ursprungligen Olav II Haraldsson, var kung av Norge mellan åren 1015 och1028. Han bidrog till norrmännens kristnande och blev kort efter sin död, i slaget vid Stiklestad i Trøndelag år 1030, helgonförklarad.
Pilgrimsmärken av S:t Olof och S:t Nicolaus ingår i det medeltida varuutbudet i Koggmuseets innehållsrika butik. I en av de andra hantverksbodarna är smedmästaren redan igång med dagens första arbete. Att sköta bälgen samtidigt som järnet skall formas kräver sin man. Hammaren studsar mot det glödgade järnet. Gnistorna far omkring. I samtliga verkstäder är allmänheten välkommen att prova på de olika hantverken.
Levande historia
Jungman Hanna Särborn styr det 40 ton tunga fartyget.
Museipersonal, i tidsenliga kläder, lossar rutinerat fartygets förtöjningar när det är dags för ”Enighet af Elbogen” att lämna kajen för en tur mot öppet hav. Året om finns det möjlighet för allmänheten att uppleva känslan av en medeltida seglats. Under överinseende av fartygsbefälet Claës Ingemann styr jungman Hanna Särborn med säker hand det 40 ton tunga fartyget ut ur hamnen. På öppnare vatten friskar vinden i. Vi går för motor eftersom sjösäkerheten inte tillåter segling med passagerare. Detta förtar dock inte själva upplevelsen av en medeltida seglats.
Under båtfärden berättar Claës Ingemann att det i en dansk naturfilm från 1940-talet visas hur bönder fraktar kreatur mellan Dragør och Saltholm på en farkost som är snarlik museets lilla kogg. Ursprunget till filmens fartygskonstruktion kan knytas till de nederländska grönsaksodlare som under Kristian II:s regeringstid, i början av 1500-talet, rekvirerades till det bördiga Amager och tilldelades jord där. Det nederländska kulturarvet kunde länge spåras i Amagers hantverkstraditioner, bland annat i båtbyggandet.
Mer påtagligt levande än såhär kan historien knappast bli. Trädäcket känns gediget och smattret från linor och tåg blandas med vattnets fräsande ljud kring det tjärade skrovet. De moderna byggnaderna i Malmös nytillskott Dockan-området bildar en anakronistisk bakgrundskuliss under vår majestätiska framfart. Nyfikna åskådare på kajer och i småbåtar vinkar glatt och ropar frågor om skeppet. Efter cirka 45 minuters båtfärd är det åter dags att lägga till vid museikajen.
Lilla Koggen
Till en början var det endast den mindre koggen som museet hunnit utrusta med de säkerhetsanordningar som Sjöfartsverket kräver för frakt av passagerare. Under sommaren 2006 har även ”Tvekamp af Elbogen” anpassats för passagerarfart.Den lilla båten är cirka 16 meter lång och 4 meter bred. Den tar 25 ton last och har ett lastutrymme på cirka 40 kubikmeter. Väl dolt ombord finns både livflottar, säkerhetsvästar, brandsläckare och motor. Det ursprungliga fartyget var utrustat med en välvd överbyggnad i trä, vilken gav skydd åt lasten. För att fartyget skall kunna gå med turisttrafik har man valt bort denna skrymmande överbyggnad.
Förlagan till ”Enighet af Elbogen” är ett fartygsvrak från Almere i Nederländerna med en datering till 1420-talet. Denna fartygstyp med stor lastkapacitet, låga bord och förmåga att gå i grunt vatten, är sannolikt en föregångare till senare tiders pråmar. Andra indikationer som skulle kunna tyda på att fartyget trafikerat grunda vatten är två pollare i anslutning till babords respektive styrbords reling. I dessa pollare kan man ha fäst rep för att kunna få draghjälp av hästar eller kreatur då fartyget, i trånga passager, ej kunde gå för segel. Möjligen har man med liknande fartyg kunnat lossa lasten från de större koggar som under medeltiden fick ligga på Malmö redd, utan möjlighet att komma nära land.
Pollare vid relingen på "Enighet af Elbogen", i vilka man kan ha fäst rep för att få draghjälp av kreatur i tränga passager.
Segel - nu och då
De segel som finns på de båda koggarna idag är av syntetfiber men materialet är förvillande likt kanvas. Man tror att de ursprungliga seglen kan ha varit tillverkade av ylle. Ullen som användes till segelduk på tidiga skepp har sannolikt varit naturligt fälld ull. Naturligt fälld ull har egenskapen att fibrerna är helt slutna och mer fuktresistenta än den ull som erhålles genom att man klipper fåren.Koggmuseet år 2006 - bara en början?
I maj 2006 noterade Skånska Dagbladet att ”Bokslutet för turismen i Malmö för år 2005 blev plus tio procent och Malmö blev en av årets vinnare i Sverige, sett även till vad turismen inbringar”. Med marknadsföring och ett säljande koncept skulle Koggmuseet kunna rida på vågen.Drygt tio dagar efter kommunstyrelsens beslut om museets tvååriga frist fick Sverige en ny regering. Vad detta kommer att innebära för Koggmuseets fortsatta verksamhet är ännu ovisst. Hitintills har en stor del av museiverksamheten finansierats med allmänna medel, och personalen har aldrig kunnat erbjudas marknadsmässiga löner. Museets satsningar på företagsarrangemang och en utökad kringverksamhet skulle kunna vara ett första steg till ekonomisk bärkraft. Om det blir medvind eller motvind för Malmös koggar får framtiden utvisa. Sista ordet är inte sagt - än.
Karin Rogius
Källor:
Artefact nr 9, 1999. Birgitta Åkesson.
Artefact nr 6, 2001.
Guide till medeltiden runt Öresund. Broschyr.
Koggmuseet i Malmö. Broschyr i samarbete med svenskt Kulturarv.
Koggmuseet. Internt arbetsmaterial. Informationsblad om pilgrimsmärken.
Landström, B. 1969. Seglande skepp - från papyrusbåtar till fullriggare i ord och bilder. Stockholm.
Malmhaugar Magasinet. 2004. Rosborn, S., Ross Lindholm, P., Wasén, K-F., Jakobsen, B. M., Söderberg, R.
Nationalencyklopedien 1989. Band 1, s. 266, Amager.
Nationalencyklopedien 1992. Band 8, s. 393, Hansan.
Nationalencyklopedien 1994. Band 14, s. 412, Olav II Haraldsson.
Nationalencyklopedien 1995. Band 16, s. 141, råsegel.
Rosborn, S. Fotevikens Museum. Artefact 2000.
Skånska Dagbladet 2006-05-18. Klirr i kassan med ökad turism.
Sydsvenskan 2006-07-07. Ett ögonblick Sven Rosborn.
Sydsvenskan 2006-09-07. Koggarna får segla vidare i två år.
Muntliga källor på Koggmuseet:
Bo Jørgen Nielsen, segelexpert
Claës Ingemann, fartygsbefäl
Hanna Särborn, jungman
Ola Bogren, gjutare
Ralph Thysell, administration
Sven Olof Glaad, timmerman