En hund begraven - om en grav i Öggestorp i norra Småland
Inledning
Det jordfyllda röset RAÄ 1 i Öggestorps socken torvas av. Foto: Jönköpings läns museum
De fragmentariska kremerade benresterna som vi samlade ihop när vi undersökte fornlämning 1 i Öggestorp socken i norra Småland sommaren 2002 visade sig härröra från en medelålders kvinna, en kalv och en hund. Ett par kol-14 dateringar som vi tog visade entydigt att kolet från kvinnans gravbål härrörde från tiden kring vår tideräknings början. Detta är i sig ett intressant resultat för det brukar påstås att det inte finns några identifierade kvinnogravar från äldre järnålder i norra Småland.
Vedanatomiska analyser antydde att man medvetet samlat in en stor mängd olika träslag. Veden i gravbålet kom från åtta olika träslag (al, ask, asp, björk, ek, hassel, rönn och tall). Eftersom sammansättningen av träslag i de många härdarna och järnframställningsugnarna från platsen var betydligt mer homogen kan man sluta sig till att man medvetet valt dessa specifika träslag.
Analyserade jordprover visar att kvinnan fått med sig blåbär, björnbär, hallon och fågelbär, samt brödvete och skalkorn på gravbålet. En hel del sporer av mossa och förkolnad mossa identifierades också, vilket antyder att kvinnan låg på en bädd av mossa när hon brändes.
I graven hittades även keramik och en sten med skålgropar. Detta är själva förutsättningen, i det kommande kommer jag att göra en liten utveckling kring hundens betydelse.
Det jordfyllda röset RAÄ 1 i Öggestorps socken i profil. Foto: Jönköpings läns museum
Arbetskraft
Hunden bör ha haft stor betydelse som arbetskraft i en miljö som den i Öggestorp för 2000 är sedan. I andra sammanhang har jag argumenterat för att områdets primära försörjningsstrategi baserades på omfattande djurhållning, vilket kompletterades med ett visst mått av odling och jakt. Hunden kan givetvis ha använts i samband med jakt men troligare är att hunden använts som en viktig del i djurhållningen. Det finns tre uppgifter som hunden har i samband med djurhållningen: samla, driva och skydda.När jag skriver samla så menar jag hålla samman djurflocken eller flockarna om man har flera olika djurslag tillsammans. I Öggestorp vet vi att man höll svin och nöt. Det finns indirekta spår av får så med största sannolikhet förekom de.
Hundens roll som pådrivare är viktig när man skall förflytta betesdjur mellan olika lämpliga betesplatser men även när djuren förs från det dagliga betet till de natthägn som bör ha funnits vid gårdarna. Natthägn har vi inga arkeologiska spår av men de bör ha förekommit, dels för att skydda djuren men även för att ge gårdens invånare en enkel möjlighet att samla ihop spillning som sedan kunde användas som gödsel.
I alla tider har människan haft ett behov av att skydda sina resurser. Det kan ske genom att man stallar djur vintertid, vilket senare forskning visar inte kan beläggas i någon större utsträckning i Sverige före yngre järnålder. Människan kan skydda sina djur på betet genom att inte släppa dem helt fria, det vill säga genom att valla djuren. Vallarens förmåga att skydda sina betesdjur ökar om han eller hon har en hund med sig. Hunden upptäcker med sina finare sinnesorgan snabbt eventuella nalkande hot, hunden kan även rätt tränad rent fysiskt skydda djuren som vallas. Hunden har givetvis även funnits på gården som vakt eller larm.
Från studier av urbana miljöer kan man i benmaterialet utläsa att hundar emellanåt behandlades mycket hårt. I Hedeby, Ribe och till och med Eketorp finns åtskilliga hundar med skador efter slag på revben och ryggkotor.
Symbol
Hunden kan givetvis även ha ett symboliskt värde. Vi känner flera hundar från olika mytologier. Den värsta är kanske den trehövdade hunden Kerberos som vaktade ingången till Hades. Hunden spelar vidare en viktig roll i den romerska Mithras-kulten, och från senare tider känner vi till hur jakt- eller sällskapshundar givits som gåvor mellan Europas hov och furstehus.I en grav från romersk järnålder i Västergötland anar vi att hunden funnits i omlopp som symbolisk gåva i Skandinavien under den aktuella tiden. Där hittades en långbent hund av greyhound-typ i en kvinnograv.
Närvaron av hundar i gravar brukar tolkas på framför allt två sätt: som väktare eller som ledsagare.
Hunden kan placeras i graven som väktare, vilken vakar över gravfriden. För att bryta gravfriden måste man ta sig för bi gravens väktare. I åtskilliga folklivsuppteckningar och myter som berör plundring i forntida gravar så förekommer en stor svart hund som skrämmer bort de presumtiva skattjägarna.
Som ledsagare är det hundens uppgift att hjälpa den avlidne att finna vägen vidare in i dödsriket. De levandes uppgift är att genom en rätt utförd begravning skapa förutsättningar för att den döde skall kunna företa färden till dödsriket.
Avslutning
I Öggestorp låg två gårdar nära varandra med en monumental grav emellan. Akvarell av Ragnhild Bronsek
I Öggestorp fanns flera närliggande gårdar. Det fanns omfattande system med betesmarker och olika intensivt brukare åkermarker, och det fanns gott om naturtillgångar som man utnyttjade på allehanda vis. Mellan två gårdar låg en monumental grav. Det var ett jordblandat röse vilket visade sig innehålla de kremerade resterna av en medelålders kvinna. Med sig i graven hade hon åtskilliga gravgåvor, en som behandlats i denna artikel - en hund.
Hunden kan ha varit kvinnans personliga husdjur. Samtidigt antyder sammanhangen på platsen att hunden hade en viktig roll i samband med gårdens försörjning.
Hunden var i Öggestorp till stor del ett arbetande djur. Smärre utblickar visar att hunden även kunde ha mer symbolisk betydelse. Den kunde spegla kontakter och manifestera makt. Hunden kunde även spela en viktig roll i döden. Hundens närvaro i en grav innebär att den kan tolkas på flera sätt. Den kan tolkas som ledsagare till dödsriket men även som beskyddare av gravens frid. Som beskyddare fungerade hunden bra, åtminstone i 2000 år tills vi arkeologer med grävskopa, skyffel och skärslev skrapade fram hundens och kvinnans förbrända benrester.
Leif Häggström, Jönköpings läns museum
Att läsa mer
Leif Häggström 2005 Landskapsutnyttjande, bete och odling på Sydsvenska höglandet under äldre järnålder. Exemplet Öggestorp. GOTARC serie B no 34. Göteborgs universitet. Jönköpings läns museums förlag.
Ovan berg genom dal. Arkeologiska undersökningar inför omläggningen av Riksväg 31 i norra Småland. Artikelsamling som ges ut hösten 2006, redaktör Leif Häggström. Jönköpings läns museums förlag.