Bjälboättspalats i Skänninge?
Det förefaller som om det skulle ha funnits en tidigare okänd praktbyggnad i Skänninge, liknande bjälboättens palats i Vadstena. I en nästan helt bortglömd handskriftssamling på stiftsbiblioteket i Linköping, berättar nämligen dåvarande biskopen i Linköping, Eric Benzelius, som levde 1675-1743 om nu försvunna grundmurar intill S:ta Ingrids kloster, vilka haft ett mått av 90x30 alnar, vilket motsvarar det som gäller för palatset i Vadstena.
Biskopen har på sin karta över Skänninge ritat in imponerande lämningar sydväst om S:ta Ingrids klosterruin. Det är tänkbart att det kan röra sig om en okänd medeltida palatsbyggnad. För större bild klicka på bilden!
Biskopen, som var mycket fornintresserad, tydligen speciellt av Skänninge, gjorde själv uppmätningar på platsen och "intervjuade" ägaren till ett av de många hus som då hade byggts över klosterlämningarna. Ägaren, rådmannen Hans Grimberg, berättade för biskopen, att han under grävningar för en källare under huset påträffade "en kostelig och fullständig spis". Där fanns också trappor som ledde till stora och tjocka dörrar av ek, på vilka fortfarande gångjärnen satt kvar. Han hade också funnit ett flertal smidesredskap och klumpar, som bestod av glas och bly (rester av blyinfattade fönster?). Den mot klostret belägna långsidan av byggnaden liksom ena gavelsidan hade enligt biskopen "...icke alenast blifwit borttagna...utan ock till Clostrets nytta nu alt med hus öfwerbygt".
"Kongholmen"
Rådmannen ifråga kunde också berätta för biskopen att han 1718 hade fått besök av en "tornbyggmästare" från Eksjö som hette Lars Höfwelius. Denne var i Skänninge för att åter bygga upp spiran på Vårfrukyrkan, som detta år eldhärjats tillika med stora delar av staden. Han hade med sig ett gammalt manuskript, av vilket det framgick att det aktuella kvarteret vid klostret förr kallats "Kongholmen" och att det där skulle ha legat en kungsgård. Han var av den åsikten att de påträffade runinerna skulle vara resterna av ett slott.Hur det nu förhåller sig med den saken kan endast undersökningar i någon form möjligen ge besked om. Kanske detta kunde ske med hjälp av s k georadar utan att några spadtag behöver göras.
Försvarsverk?
Inte nog med detta. Biskopen beskriver också andra, nu helt okända lämningar, efter ganska stora anläggningar, bl a "en stor och fast grundmur wid ån, håller en 70 alnar i lengden. Bredden har jag intet merkt, går och der in uti jorden under åkrarna. Tegel tages af alt folk här i stan att mura med".Detta är allt han lakoniskt meddelar. Inget är känt om denna anläggning, men man kan ifrågasätta om det inte är samma företeelse som Skänningesonen Olaus Magnus berättar om i Historia om de nordiska folken: "I Östergötland ligger den urgamla staden Skeninge, så benämnd efter en ström vid namn Skena, som vid en viss tid på året häftigt rusar öfver sina bräddar och då når fram ända till stadens murar".
Av allt att döma är det fråga om något försvarsverk. Kanske denna anläggning kan vara identisk med det "Fukkaborgh" som nämns i tre köpebrev från 1400-talet?
Eric Benzelius, som hade ambitionen att åstadkomma något liknande Eric Dahlbergs Svecia antiqua et hodierna, registrerade bl a också ett nu helt okänt gravfält i Vistena utanför staden med en ovanligt stor treudd. Tyvärr blev det inget av biskopens stora planer. Han avled nämligen redan 1743, just som han skulle tillträda ärkebiskopsstolen i Uppsala.
Nu finns alltså bara en ofantlig lunta i Linköpings stiftsbibliotek med handskrivna manuskript som berör stora delar av Sverige, hopsamlade av biskopen, och en mängd kladdar med utkast till artiklar som aldrig blev fullbordade.
Olle Lorin
Källor:
Benzelius, E. Historiska samlingar till Sveriges Beskrivning. G. 28:2. Linköpings stiftsbibliotek.
Lorin, O. Mitt svunna Skänninge. 2005. Eget förlag.