Runbrakteat funnen i Uppåkra

I skånska Uppåkra gjordes under försommaren 2005 ett ovanligt fynd. Vid seminariegrävningar påträffades en intakt guldbrakteat med runor.
   Dessa brakteater går tillbaka på romerska förlagor och ligger dateringsmässigt i Folkvandringstid. Det finns olika typer, men den nu funna brakteaten är atypisk. Den liknar typologiskt c-brakteater, där ett manshuvud svävar ovanför ett djur, men i detta fallet finns inget djur.
   Brakteaten har inalles 24 tecken varav alla utom tre med säkerhet kan föras till det urnordiska runalfabetet. Samtliga runor är spegelvända. Läsriktningen (i den mån det faktiskt finns en sådan) är sannolikt från höger till vänster.
   Tecknen är mestadels klara och tydliga. Runorna 9 och 10 från höger (k och i) är något otydliga, men med största sannolikhet är det dessa två runor det rör sig om. Det finns två triangelliknande tecken som inte förekommer i den dåtida runraden, men som eventuellt kan vara futharkens tredje runa "th". Femte runan från slutet (ett upp-och-nervänt "V") kan vara ett "u". Formen finns som en variant, men den borde i analogins namn se ut som de tre andra u:na på inskriptionen. Inskriptionen rättvänd blir som bilden nedan:

Preliminär tolkning

Antalet runtecken på brakteaten är 24. Detta är lika många tecken som finns i den urnordiska futharken.

Två gånger finns ett tecken som ser ut som en julgran. Detta är utan tvekan en dubbeltecknad t-runa som är upprepad två gånger.t-runan står för guden Tyr. Använding av t-runan som förstärning på detta vis finns på den gotländska Kylverstenen som avslutning. Den s k Själlands-brakteaten har också en inskrift som avslutas med entt-runa med tredubbla bistavar.
   På ett nästan kusligt sätt minner detta oss om en strof i eddadikten Sigrdrífumál:

"Segerrunor skall du kunna
om du vill seger hava,
och rista på svärdets hjalt,
några på hjaltskon,
några på hjaltstången,
och nämna två gånger Tyr."

t-runorna med de dubbla bistavarna är placerade mitt emot varandra på runbrakteaten. Troligen är dessa först ditplacerade och resterande runor senare.

t-runorna med dubbla bistavar är flankerade av en o-runa och en d-runa på ömse sidor. Dessa är sannolikt inte tänkta att läsas ihop med de andra tecknen, utan de är en förstärkning av t-runan med dubbla bistavar. Det kan finnas två anledningar till detta:

1  d-runan är den näst sista och o-runan den sista runan i futharken. Det kan ha setts som en extra förstärkning att placera dessa intill t-runan.

2   Det finns en stor gudom som går under namnet Wodan och senare Odin. Tyr lär vara en äldre gud än Odin, och den förre ska ha fått lämna över makten till den senare. Kanske finns denna maktkamp bevarad på en brakteat från Uppåkra!

De allra flesta tecknen på brakteaten är hämtade från den första "ätten" dvs den första tredjedelen av futharken. Från den andra ätten är bara en i-runa hämtad, och från den tredje bara runorna t, d, och o. Om vi antar att o och d är förstärknings-runor, så är det bara t-runan som hör till den tredje ätten. Med andra ord (eventuellt) alla runorna i första ätten och endast vardera en från de två återstående. Det verkar onekligen vara en orimlig fördelning.

Något vettigt förslag till vad runornas inbördes ordning ska ge för betydelse går inte att ge.

Bert Åkesson, infoArtefact