Molekylärgenetiska undersökningar
av begravda i gånggrifter

Bild1. Efter 5000 år på plats lyfts det 12 ton tunga takblocket av Hjälmars rör 1995.

Gånggrifter utgör en kollektiv begravningsform. I Rössbergagånggriften som är den enda gånggriften från centrala Västergötland där benen har blivit föremål för en detaljerad osteologisk undersökning, har exempelvis närmare 150 personer blivit begravda.
   P.g.a. den kambrosiluriska berggrunden är jorden i centrala Västergötland basisk och ben är mycket väl bevarade. I en undersökning av benen från Rössberga som utfördes i Oxford, kunde det konstateras att proteinhalten i benen var mycket hög; 10 - 30%. Neolitiska ben från andra delar av Europa har enligt samma undersökning sällan mer än 10% protein. I en undersökning från början av 1990-talet visades också att benen från Rössberga innehöll bevarat DNA.

Bild 2. DNA från ett ben som påträffats i Hjälmars rör framträder som ett orange band i mitten av bilden. På ömse sidor en viktmarkör som består av DNA fragment i kända längder.

Under slutet av 1998 återupptogs undersökningarna av DNA från benen i centrala Västergötlands gånggrifter. Undersökningarna utgår nu ifrån benen från Hjälmars rör. Eftersom benen redan varit uppgrävda en gång 1868 så är materialet mycket fragmentariskt och är därför inte så intressant för en osteologisk analys. Det är däremot mycket användbart för en undersökning med molekylärgenetiska metoder.

Bild 3. DNA undersökningen kommer att utföras på C14-daterade lårben som detta från Hjälmars rör. Benet på bilden är daterat till ca 2850 f.Kr.

Många har framfört tanken att megalitgravarna är släktskapsgravar. Med en genetisk undersökning av de begravda kan man förhoppningsvis avgöra i vilken mån detta är fallet. Ett förslag är att släktskapet under trattbägarkulturen varit ett s.k. matriarkat. Denna teori har utformats i Sovjet och Östeuropa, men den går tillbaka på tankar som formulerades under slutat av 1800-talet av den amerikanske etnografen Lewis H. Morgan. Eftersom Karl Marx och Friedrich Engels var influerade av Morgan kom dennes idéer att införlivas i marxismen och härigenom den östeuropeiska arkeologin.
Grundläggande för tanken om ett matriarkat är att släktskap räknas på moderssidan och att egendomen ärvs från mor till dotter. I ett neolitiskt samhälle får man tänka sig att rätten att använda marken till odling och beten är den viktigaste formen av egendom. Om denna egendom ärvs längs kvinnolinjen, så förblir kvinnorna på sin födelseplats hela livet medan männen de gifter sig med flyttar in från olika håll. Man säger att denna typ av samhälle är matrilokalt.

Man kan förutsätta att man blir begravd i en megalitgrav där man bodde när man dog. Om det visar sig att kvinnorna i en grav är släkt i rakt nedstigande led; mor, mormor, mormorsmor osv, medan männen i samma grav inte är närmare släkt med varandra, rör det sig om ett matrilinjärt och matrilokalt samhälle. Om det däremot rör sig om ett partilokalt och patrilinjärt samhälle är förhållandena de omvända; männen i graven är släkt i rakt nedstigande led medan kvinnorna är ingifta och inte inbördes besläktade.

Bild 4. En modell över DNA molekylens uppbyggnad.

Undersökningar av gammalt DNA har pågått sedan 1984 och i takt med den tekniska utvecklingen inom molekylärgenetiken har metoderna snabbt förbättrats. Inom denna forskning har man framförallt intresserat sig för undersökningar av s.k. mitokondrie DNA. Eftersom mitokondrie-DNA överförs från mor till barn kan en undersökning av detta i kombination med en könsbestämning, visa om det var ett matrilokalt samhället under trattbägartid i centrala Västergötland.

Undersökningarna av gammalt DNA från de begravda i centrala Västergötlands megalitgravar har återupptagits under hösten 1998 och detta inom ramen för ett projekt kring jordbrukets introduktion som kallas "Kust till kust" och som drivs av Arkeologiska institutionerna i Göteborg och Uppsala. Detta eftersom en genetisk karakterisering av de begravda i gånggrifterna kan jämföras med en befolkning från tiden innan jordbrukets introduktion och användas för att bestämma om jordbruket introducerades med invandrare eller ej. Detta är en gammal tvistefråga inom arkeologin som det först nu med den moderna gentekniken tycks ha blivit möjligt att lösa.

De molekylärgenetiska undersökningarna av de begravda i gånggrifterna Hjälmars rör och Rössberga, beräknas ta tre års arbete i anspråk. De utförs av undertecknad vid Arkeologiskt naturvetenskapliga laboratoriet (ANL), Göteborgs universitet.

Per Persson
Göteborgs universitet
arkpp@hum.gu.se