Traditionalism och konservatism i skuggan av en centralplats
Uppåkra - en mäktig fornlämning
Bronsåldershögen Storehög
Gravhögarna Storehög och Lillehög är påtagliga bevis på att inflytelserika släkter en gång frekventerat Uppåkra och dess omgivningar. Till detta kan läggas att platsen varit bebodd sedan tiden strax före Kristi födelse, vilket är ett unikum i sig. Uppåkra utvecklades efterhand till ett mångfasetterat och traditionsrikt maktcentrum - ett maktcentrum som torde ha lämnat spår i den omgivande landsbygden. Dessa spår av traditionalism skulle kunna avläsas än idag.
Det rika arkeologiska materialet pekar på att Uppåkraboplatsen under 800- och 900-talen utgjorde ett lokalt maktcentrum - en centralplats - för sydvästra Skåne. Prestigeföremål i glas, mynt, vikter och den stora variationen av lämningar efter specialiserat hantverk, är indikatorer som tyder på att platsen har varit säte för både handel och yttre influenser. Sannolikt har Uppåkra utgjort både en betydande marknadsplats och ett förkristet, religiöst, centrum. Skriftliga källor samt detektorfynd tycks antyda en Odenkult.
Någon form av religiös utövning har sannolikt ägt rum i den byggnad som upptäcktes under utgrävningen år 2001. Cirka 150 meter SSV om den nuvarande kyrkan fann man en huslämning med svagt välvda långsidor och yttermåtten 13 x 6,5 meter. Det mest anmärkningsvärda med konstruktionen var att tre av fyra takbärare hade stolphål som översteg en meter i diameter! Detta talar för en högrest, möjligen tornliknande, byggnad. I både stolphål och väggrännor hittades guldgubbar; det vill säga små, knappt frimärksstora, guldfoliefigurer. Guldgubbarna har sannolikt deponerats i byggnaden omkring tiden vid övergången mellan folkvandringstid/vendeltid (från 600-talet) och framåt. Förmodligen har de har ingått i någon ceremoniell yttring i anslutning till den nämnda byggnaden.
I samma huskonstruktion hittades även en metallbägare med förgyllda figurbleck samt en glasskål. Dessa hade deponerats tillsammans. Centrerad i det nordvästra stolphålet fann man även en portklapp i järn. Placeringen kan tyda på en medveten deponering - i ett sent skede då stolparna inte längre fanns kvar.
Till vänster: Metallbägare och skål i glas. Till höger: Portklapp. Foto: Bert Åkesson.
Lund - en kristen maktfaktor i närområdet
De arkeologiska fynden i Uppåkra ger belägg för en lång bebyggelsekontinuitet som tycks upphöra under andra hälften av 900-talet. Myntdateringar skulle kunna tyda på att bosättningen upphör då. De äldsta arkeologiska lämningarna från staden Lund kan dateras till samma tid. Den religiösa och administrativa makten kan ha förflyttats från Uppåkra till det nyetablerade Lund, beläget cirka fem kilometer norrut. Som exempel på Lunds kristnande kan nämnas en större begravningsplats som grävdes ut under 1980-talet i de centrala delarna av staden. Gravarna kunde dateras till perioden mellan 990-1050/60, och samtliga var anpassade efter kristna traditioner, vilket innebar att den döda låg i öst-västlig riktning med svepning och kista, samt med få gravgåvor. En uppskattning av det totala antalet tidiga gravar uppgår till ca 2000 stycken. I anslutning till den tidiga begravningsplatsen fann man även resterna efter en träkyrka som skulle kunna vara den som Sven Tveskägg (ca 987-1014) lät uppföra i Skåne, som ett led i en politisk och ekonomisk kontroll över Östdanmark. Under 1050-talet kan upp till nio sockenkyrkor ha uppförts ungefär samtidigt i Lund. Detta skulle kunna tolkas som en religiös maktmanifestation och ett påtagligt stadfästande av den kristna religionen.Kristna indikationer i Uppåkra
Det är naturligtvis inte nödvändigt att Uppåkraboplatsens upphörande skall sättas i samband med etablerandet av staden Lund eller vice versa. De arkeologiska fynden från Uppåkra pekar på kontinentala influenser, vilket sannolikt indikerar en öppenhet gentemot nya tankar och idéer. Vi kan även tänka oss ett scenario där Uppåkra sakta avvecklas samtidigt som man låter sig inspireras av den nya religionen. Det tycks inte finnas indikationer för ett motsatsförhållande mellan kristen och förkristen tro. Det finns inte heller några skriftliga belägg för en kristen mission i Uppåkra.Vid de arkeologiska undersökningarna i slutet av 1990-talet av lämningarna efter Uppåkra medeltida stenkyrka fann man under ett parti av grundmuren en öst-västligt orienterad grav. Graven daterades till 710-1020 e.Kr. och tolkades som en kristen grav, vilken kan ha tillkommit i samband med en äldre träkyrka.
Vid detektorsökningar framkom strax nordost om den nuvarande 1800-talskyrkan ett krucifixformat relikskrin (enkolpion) av sannolikt tysk härkomst. Det är daterat till 1000-talet. Andra fynd med kristna förtecken är till exempel ett gångjärn i förgylld brons med inlagd röd emalj (vilket troligen har suttit på ett relikskrin), och det lejonliknande fantasidjuret ”Helge”, namngivet efter upphittaren - Bertil Helgesson. De två sistnämnda fynden är daterade till 700-800-talet. Silverstatyetten ”Helge” skulle mycket väl kunna tyda på en kristen mission i Uppåkra redan under 800-talet, liksom en tidig kristen kyrka.
De diskuterade föremålen kan naturligtvis ha anskaffats på olikartade sätt och haft skiftande symboliska värden. Att just en kristen symbolik skulle ha utgjort det primära värdet går inte att belägga, liksom vi inte heller kan utesluta att föremålen förvärvats på grund av dess estetiska värden eller som rov.
Vid utgrävningen år 2001 påträffades en kapselberlock i silver med förgyllning. Berlocken var utformad som en miniatyrbok med rundad rygg och kraftiga pärmar. Eventuellt skulle den kunna utgöra en religiös amulett och möjligen kunna knytas till tidig kristendom. Berlockens datering är dock inte helt klarlagd.
En religiös bromskloss?
Vad händer i Uppåkras närområde då centralplatsens storhet falnar och kristendomen börjar etableras? Har den förkristna kulten, med en sannolikt gedigen tradition, skapat ett motstånd som fördröjer kristnandet ute på landsbygden eller i byarna? Kan man i så fall skönja några spår efter detta i nutid?Resonemanget är ett försök att se tendenser i sambanden och relationerna som indikerar maktutövning iscensatt av såväl förkristen som kristen religion. Diskussionen är inte avsedd som någon djupgående analys, utan behandlar företeelserna genom ett mycket begränsat antal kriterier. Dessa kriterier utgörs av ortnamn, stenkyrkor och ödehabitationer i Lunds och Uppåkras närområde.
Diskussionen är ett modifierat avsnitt ur C-uppsatsen ”Spåren av makt - Auktoritet och inflytande från Lund och Uppåkra kring den tidiga kyrkliga etableringen”, skriven höstterminen år 2001 vid Institutionen för Arkeologi och Antikens Historia, Lunds universitet.
Geografiska avgränsningar
Undersökningens geografiska avgränsningar utgör en radie av ca 10 kilometer runt Lund, vilket innebär den västra delen av Torna härad och den norra delen av Bara härad. Detta innebär - i princip - en cirkel runt Lund, där Höje å skär cirkeln i nordväst/sydostlig riktning. Lund är beläget i Torna härad, strax norr om Höje å, medan Uppåkra är beläget i Bara härad, strax söder om Höje å. Den naturliga avgränsning som Höje å utgör har troligen spelat en större roll än som enbart häradsgräs.Ett centrum/periferi-perspektiv
Undersökningens centralpunkt är Lund eftersom det troligen var där som de mest extrema uttrycken för kristen makt etablerades, parallellt med de tidiga kyrkorna. Inom den ovannämnda 10-kilometersradien runt Lund dateras och analyseras ortnamnen på orter med kvarvarande eller dokumenterade medeltida stenkyrkor, totalt 25 stycken. Det är ur detta centrum/periferi-perspektiv som diskussionen kommer att föras.Ortnamnens datering
Ortnamnen bidrar genom de olika för- och efterleden till vägledning om bebyggelsedatering och eventuell förkristen kult. Äldre namntyp innebär en datering till åtminstone folkvandringstid, ca 400-550 e.Kr., fram till vikingatidens början. Yngre namntyp tillhör tiden därefter, med reservation för överlappningar. Ortnamnet Kyrkheddinge, i Bara härad, utgör sannolikt en yngre namntyp som senare fått förleden Kyrk-. De osäkra ortnamnen har inte kunnat dateras. En grov datering av de undersökta ortnamnen, kopplade till utvalda kyrkor, gav följande resultat:
| Äldre namntyp | Yngre namntyp | Osäker |
| Fjelie H I | Borgeby I | Lackalänga II |
| Flädie H I | Hardeberga II | Vallkärra I |
| Håstad III | Stora Bjällerup II | |
| Igelösa II | Stora Råby III | |
| Norra Nöbbelöv III | Stångby II | |
| Stävie H I | Södra Sandby III | |
| Västra Odarslöv M II | Västra Hoby II |
| Äldre namntyp | Yngre namntyp | Osäker |
| Burlöv I | Brågarp M II | Lomma II? |
| Görslöv M II | Knästorp M II | |
| Kyrkheddinge II | Tottarp M II | |
| Nevishög M H II | Uppåkra II |
Tab. I och 2. De utvalda kyrkorterna med åldersbestämning av namntyp. Beteckningen ”M” innebär att ortnamnet har anknytning till ett mansnamn. Beteckningen ”H” innebär att ortnamnet har anknytning till gravhög. Den romerska siffran efter namnet innebär en preliminär datering av ortens stenkyrka; I: -1150, II: 1150-1250, III: 1250-
Ortnamnens ursprung - äldre namntyper
Exempel bland de äldre ortnamnstyperna som syftar på ett mansnamn samt en bebyggelse som utgjort ett arvegods finns i Torna härad genom ortnamnet Västra Odarslöv. I Bara härad anspelar namnet Görslöv på ett mansnamn, samt ett överlåtet eller överlämnat gods. I samma härad anspelar namnet Nevishög på en mansperson och en hög. Detta skulle kunna vara släkter vilka stärker sin makt genom ytterligare jordinnehav, samt utvecklar, eller redan disponerar, en storgård. Ortnamnet Flädie i Torna härad syftar på en högt belägen samlingsplats, religiös eller profan. Ortnamnet Stävie, också det i Torna härad, skulle kunna indikera någon typ av verksamhet i anknytning till hög.Ortnamnens ursprung - yngre namntyper
De yngre namntyperna kan karakteriseras av nybyggen, nyröjningar och gränsdragningar. Två ortnamn syftar på vattendrag; Lomma i Bara härad, och Lackalänga i Torna härad. Båda vattendragen har sannolikt haft betydelse för transporter. Också inom den yngre namntypen finns orter med anknytning till mansnamn. I Bara härad är det Brågarp, Knästorp och Tottarp.Åtskilliga mansnamn i Bara härad - få i Torna
Undersökningen visar att det finns flest ortnamn baserade på mansnamn i Bara härad; fem ortnamn av nio. Motsvarande siffra i Torna härad visar ett ortnamn av sexton (Jfr. Tab. I). Vid en procentuell jämförelse visar resultatet att ca 55% av ortnamnen i Bara härad är baserade på mansnamn, medan motsvarande siffra i Torna härad endast utgör ca 6%. Om man även skulle räkna högindikationerna som namn, eller tecken på betydande släkter, blir resultatet för Torna härad fortfarande lågt och för Bara härad högt.Mansnamn, högar och stenkyrkor
Tabellen visar en överensstämmelse mellan äldre ortnamnstyp, hög, samt stenkyrka uppförd före år 1150 i Torna härad. Detta gäller orterna Fjelie, Flädie och Stävie. I Bara finns snarast en koppling mellan den äldre namntypen, mansnamn eller hög, samt en mellandatering av kyrkbyggnaden. Ortnamn med anslutning till hög utgör tre ortnamn av sexton i Torna härad, medan motsvarande siffra i Bara härad utgör ett ortnamn av nio, vilket inte är någon påfallande stor skillnad.Traditionalism och konservatism
Hur skall dessa siffror och tabeller tolkas? Det är i Bara härad, söder om Höje å, som Uppåkras storhet falnar i slutet av 900-talet. Det är frestande att koppla den förhållandevis stora andelen mansnamnsrelaterade ortnamn till starka släkter och större gårdar, som trots kristna influenser, förblir den förkristna religionen trogen. Möjligen kan det röra sig om släkter som kan ha haft starka band till Uppåkra och den handel eller de företeelser som ägt rum på platsen - släkter med en stark tradition i Uppåkras långa etableringsprocess. Kanske är det därför andelen tidiga kyrkor är så låg i Uppåkras närområde (en av nio inventerade kyrkor). Motsvarande siffra i Torna härad, nära Lund, utgör fem av sexton inventerade kyrkor. Å andra sidan skulle det kunna vara så att dessa förmodat välmående släkter, nära Uppåkra, disponerat över egna gårdskyrkor av enklare byggnadsmaterial, vilket gjort annat kyrkobyggande ointressant.Intresset för manifestationer i form av tidiga stenkyrkor har av någon anledning varit relativt svagt söder om Höje å, i Uppåkras närområde. Det är i Burlöv man finner den enda tidiga stenkyrkan. Ortnamnssuffixet -löv (lev) antyder överlåtet eller efterlämnat gods, vilket skulle kunna tyda på att en jordägande släkt stått bakom kyrkans byggande.
Det är först under den andra kyrkobyggnadsperioden, mellan åren 1150-1250, som kyrkobyggandet intensifieras i Bara härad. Möjligen skulle denna fördröjningseffekt kunna tillskrivas en centralplats av Uppåkras dignitet och släkter knutna till denna tradition.
Innovationer i Torna
Att mansnamnen bland Torna härads ortnamn är så få har jag ingen förklaring till. Möjligen kan det bero på att diskussionsunderlaget är alltför begränsat. I Torna härad (Lunds närområde) tycks dock de välsituerade släkterna ha valt att manifestera sig genom tidiga stenkyrkor. Detta antagande grundas på den totala korrelation som finns mellan tidiga stenkyrkor och de äldre ortnamnstyperna som anspelar på hög. Korrelation gäller orterna Fjelie, Flädie och Stävie. Här skulle man kunna ana en kultkontinuitet, där välsituerade släkter (åtminstone till synes) valt att anamma den nya religionen. Sambandet mellan jordägande och tidig kyrklig etablering tycks uppenbar.Varför denna välvilliga inställning till något nytt och okänt? Möjligen skulle orsaken kunna vara närheten till Lund, och förklaras av Lunds position som religiös maktfaktor under tidigt kristnande. Skulle man även kunna ana tvång eller hot om repressalier? Frågan är inte helt obefogad.
Ödehabitationer
I det undersökta området runt Lund återfinns 14 ödehabitationer, relativt jämt fördelade i en ringformation runt staden (fig. 1). Beteckningen ödehabitationer innebär bebyggelseenheter som under varierande tidsperioder legat öde. Jorden till dessa har ibland fått ingå i en grannbys vång. Jorden har ofta brukats, med tydligt bibehållen gräns, som ängsmark eller havreodling av grannbybönder.Bland dessa ödehabitationer dominerar ortnamn med suffixet -torp. Suffixen -torp (-arp) tillhör de vanligaste efterleden med datering från förvikingatida till in i medeltid. Torpnamnen betecknar de minsta och yngsta byarna. Det är anmärkningsvärt att ödehabitationer endast finns i anslutning till Lund och inte i övriga delar av Bara och Torna härader. Möjligen skulle etableringarna kunna ha ett samband med den nya maktstruktur som växer fram under tidig medeltid. Kanske var de ämnade som vederlag för utförd tjänst inom den framväxande konstellationen mellan världsligt och andligt styre.
Motiven till ödeläggelserna är inte klarlagda. Tänkbara motiv får utgöras av spekulationer om missväxt, dålig avkastning, överetablering, konfiskation, donationer eller farsoter.
Traditionalism och konservatism i skuggan av en centralplats
Den relativt snabba kyrkliga etableringsprocessen i Lunds omedelbara närområde är kanske inte så svår att förklara. Det tycks ha funnits både makt och medel som utgjort en effektiv drivkraft för en sådan etableringen. Den något långsammare kyrkliga etableringsprocessen i Uppåkras närområde är måhända mer spektakulär och svårutredd. Där kan sannolikt makten och medlen sökas i den angränsande landsbygden - hos starka släkter med traditioner knutna till Uppåkras långa etableringsprocess.De diskuterade ödehabitationerna/ödefastigheterna, som endast finns i anslutning till Lund och inte i övriga delar av Bara och Torna härad, skulle kunna ses som ett resultat av de nya maktstrukturer som växer fram under tidig medeltid. Möjligen utgör de konfiskationer eller gratifikationer i samband med den framväxande konstellationen mellan världsligt och andligt styre.
Den tidiga kyrkliga etableringen norr om Höje å, i Torna härad, kan troligen tillskrivas närheten till Lund och därmed en tydligare påverkan från kristna intressen. Som antytts var det sannolikt jordägarna och de välsituerade släkterna som initierade eller byggde de tidiga kyrkorna. Tidiga kyrkor finns, i tre fall av fem, i orter med efterledet -ie, namn som anspelar på hög; Fjelie, Flädie och Stävie. Högarna utgör i dessa fall indikationer på välstånd och makt. Även i Borgeby och Vallkärra finns tidiga stenkyrkor. I Borgeby, vars namn syftar på borgen, får man förmoda att det kan ha varit ättlingar till borgbyggaren som har stått för kyrkbygget. Sambandet mellan jordägande och tidig kyrklig etablering tycks uppenbar i området nära Lund.
Söder om Höje å, i Bara härad, tycks man ta kristnandet med ro och av någon anledning blir den kyrkliga etableringen fördröjd. Varför är det så? Som nämnts skulle det svala intresset för dyrbara manifestationer i form av stenkyrkor kunna bero på att man nöjer sig med den egna gårdskyrkan. Det skulle kanske till och med innebära en positiv kristen respons i den undersökta delen av Bara härad. Som tidigare konstaterats var en stor andel av ortnamnen i Bara härad mansnamnsrelaterade, vilket skulle kunna indikera starka och välsituerade släkter. Släkter som kan ha valt att bygga en träkyrka i anslutning till det egna gårdskomplexet.
Ett alternativt scenario är att när Uppåkras storhet falnar förblir de jordägande släkterna den förkristna religionen trogen. I området kring den forna centralplatsen Uppåkra - med en lång kontinuitet av både handel och makt finns den traditionalism och konservatism som ger trygghet när en betydande plats mister sin position. När tryggheten rämnar söker man sig till det gamla och invanda. En tradition som skapats under en lång och imponerande etableringsprocess, vilken fortfarande ger sig till känna.
Man vet inte hur Uppåkras storhetstid avslutades. Möjligen skedde det genom ond bråd död i form av plundring och brand. Enligt ”Egil Skallagrimssons saga” gjorde Egil under 960-talet ett strandhugg i Skåne och passade då på att plundra ”köpstaden” som var omgiven av en ”träborg”. Köpstaden var kanske Uppåkra. Det mesta tyder på att Uppåkra har varit en frekventerad handelsplats och sannolikt mer betydande än så. Att platsen varit bebodd sedan tiden strax före Kristi födelse talar sitt tydliga språk.
Uppåkra - oanade möjligheter
Så långt ett brottstycke ur en uppsats. Uttömmande och mer detaljrika artiklar i ämnet och angränsande intresseområden publiceras fortlöpande. Diskussionerna kring Uppåkras betydelse kommer ständigt att utvecklas och generera nya tankar och uppslag. Det arkeologiska källmaterialet är omfattande och den största delen av fornlämningen är fortfarande outforskad.Nu och då
År 1864 stod Uppåkra nya kyrka färdig, uppförd i tegel på ungefärligen samma plats som dess medeltida föregångare. Året dessförinnan revs den medeltida stenkyrkan som ansågs både omodern och alltför liten. Kyrkan, som daterats till tiden omkring 1150-1250, uppfördes under en intensiv stenkyrkobyggnadsperiod. Man har inte funnit några indikationer för att Uppåkra medeltida stenkyrka skulle kunna tolkas som något uttryck för att platsen varit särskilt betydelsefull vid tiden för uppförandet. Detta betyder att Uppåkras storhetstid totalt eliminerats och glömts bort inom loppet av ungefär sex till sju generationer.Trots att Uppåkras roll som maktcentrum är förbi, dröjer sig det förflutna kvar. Platsen för kyrkobyggnaden från 1864 samt dess olika föregångare utgör sannolikt en länk i en kedja av kultkontinuitet. En kultkontinuitet som i sin tidigaste linda även omfattade de intilliggande gravhögarna Storehög och Lillehög. En kultkontinuitet som sannolikt kan ha initierats av platsens magnifika höjdläge i det sydvästskånska landskapet.
Karin Rogius
Skriftliga källor:
Arkivmaterial:
Muntliga källor:
Andrén, A. 1980. Lund - Den tidiga urbaniseringsprocessens konsekvenser för nutida planering. Medeltidsstaden. Rapport 26. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer. Stockholm.
Andrén, A. 1984. Lund - Tomtindelning, ägostruktur och sockenbildning. Medeltidsstaden. Rapport 56. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer. Stockholm.
Andrén, A. 1998. En centralort utan textbelägg? - Uppåkra som ett historiskt-arkeologiskt problem. Larsson, L. & Hårdh, B. (red.). Centrala Platser - Centrala Frågor. Samhällsstrukturen under järnåldern. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 28. Lund.
Anglert, M. 1995. Kyrkor och herravälde. Från kristnande till sockenbildning i Skåne. Lund Studies in Medieval Archaeology 16. Lund.
Anglert, M. 1998. Ett lokalt sockencentrum. Uppåkra. Rikedomar ur jorden. Utställningskatalog. Lunds Universitets Historiska Museum.
Anglert, M. & Huttu, J. 1999. Det medeltida Uppåkra och detektorfynden. Hårdh, B. (red.). Fynden i Centrum. Keramik, glas och metall från Uppåkra. Uppåkrastudier 2. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 30. Lund.
Anglert, M. & Jansson, P. 2001. Kyrkplatsen i Uppåkra - undersökningarna 1997-1999. Larsson, L. (red.). Uppåkra - centrum i analys och rapport. Uppåkrastudier 4. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 36. Lund.
Bergqvist. J. 1999. Spår av religionen i Uppåkra under 1000 år. Hårdh, B. (red.). Fynden i Centrum. Keramik, glas och metall från Uppåkra. Uppåkrastudier 2. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 30. Lund.
Cinthio, M. 1996. Kyrkorna kring Kattesund. Rekonstruktionsförsök. Arkeologiska rapporter från Lund, nr 14. Kulturen, Lund.
Dahl, S. 1942. Torna och Bara. Studier i Skånes bebyggelse- och näringsgeografi före 1860. Meddelanden från Lunds universitets geografiska institution. Avhandlingar VI. Lund.
Gustin, I. 2001. Vikter och varuutbyte i Uppåkra. Hårdh, B. (red.). Uppåkra. Centrum och sammanhang. Uppåkrastudier 3. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 34. Lund.
Hallberg, G. 1991. Skånes ortnamn. Utgivna av dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund. Serie A. Bebyggelsenamn. Del 2. Bara härad. Arlöv/Lund.
Helgesson, B. 1999. HELGE - ett spår av en tidig kristen mission i Uppåkra? Hårdh, B. (red.). Fynden i Centrum. Keramik, glas och metall från Uppåkra. Uppåkrastudier 2. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 30. Lund.
Helgesson, B. 1999. Uppåkra - två aspekter på ett säreget material. www.infoartefact.se artiklar. Artefact nr. 6, 1999.
Hårdh, B. 2003. Uppåkra i folkvandringstiden. Hårdh, B. (red.). Fler fynd i centrum. Materialstudier i och kring Uppåkra. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 45. Lund.
Larsson, L. 2002. Uppåkra - Research on a Central Place. Recent Excavations and Results. Hårdh, B. and Larsson, L. (eds.). Central Places in the Migration and Merovingian Periods. Uppåkrastudier 6. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 39. Lund.
Larsson, L. & Hårdh, B. 1998. Uppåkra - fokus för ett nytt projekt. Uppåkra. Rikedomar ur jorden. Utställningskatalog. Lunds Universitets Historiska Museum.
Larsson, L. & Lenntorp, K-M. 2004. The Enigmatic House. Larsson, L. (ed.)
Continuity for Centuries. A ceremonial building and its context at Uppåkra, southern Sweden. Uppåkrastudier 10. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 48. Lund.
Lenntorp, K-M & Lindell, M. 2001. Rapport. Arkeologisk Förundersökning. Stora Uppåkra 8:3, Fornlämning 5, Uppåkra socken, Staffanstorps kommun, Skåne Län. Lund.
Pamp, B. 1978. Årsredovisning. Lundabygdens Sparbank. Härads- och sockennamn i Lundabygden. Lund.
Pamp, B. 1983. Ortnamn i Skåne. Kristianstad.
Rogius, K. 2001. Spåren av makt - Auktoritet och inflytande från Lund och Uppåkra kring den tidiga kyrkliga etableringen. C-uppsats i medeltidsarkeologi. Institutionen för Arkeologi och Antikens Historia, Lunds universitet.
Silvergren, U. 2001. Mynten från Uppåkra. Hårdh, B. (red.). Uppåkra. Centrum och sammanhang. Uppåkrastudier 3. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 34. Lund.
Staecker, J. 1999. Das Enkolpion von Stora Uppåkra. Hårdh, B. (red.). Fynden i Centrum. Keramik, glas och metall från Uppåkra. Uppåkrastudier 2. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 30. Lund.
Watt, M. 2004. The Gold-Figure Foils (“Guldgubbar”) from Uppåkra. Larsson, L. (ed.)
Continuity for Centuries. A ceremonial building and its context at Uppåkra, southern Sweden. Uppåkrastudier 10. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°, No. 48. Lund.
Sundnér, B. Inventering av Skånes kyrkor. Opublicerat material.
Helgesson, B. Mars 2005. Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet samt Regionmuseet, Kristianstad.