Tillbaka till artiklar |
Tillbaka till löpsidanEfter tio år blev yxan komplett!InledningOch så visade det sig att de båda bitarna passade ihop!, konstaterar Gunnar Nilsson med ett finurligt leende.
Tio år hann passera innan den sista pusselbiten äntligen kom på plats. Först då insåg Gunnar Nilsson att det var bitarna till en yxa som han hade hittat i åkermarken. Och inte bara det; bitarna hade påträffats inom samma yta, bara ett tiotal meter nordväst om gården. De hade legat dolda i ett torrmarksområde strax väster om en tidigare våtmark. Fyndfakta En spricka tvärs över skafthålet delar yxan i ett nack- och ett eggparti. Skafthålet är cirkulärt med en diameter på ca 29 mm. Yxan är av diabas. Den är prickhuggen, och har en vikt på totalt 1,5 kilo. plan Ovan- och underyta är plana. Sidorna är raka.. Yxan mäter 175 mm på längden, 70 mm på bredden och är ca 58 mm hög. Den har en platt nacke med ett, i det närmaste, kvadratiskt tvärsnitt samt en rak, mycket trubbig egg. Dateringen är senneolitikum.
En bondekultur i vardandeSenneolitikum, ca 2300-1800 f.Kr., även kallat hällkisttid, dolktid eller kopparstenåldern, är en period då bondekulturen fortfarande befinner sig i ett utvecklingsstadium. Ekonomin är till största delen baserad på boskapsskötsel, och kan betraktas som en herdekultur där jakt och samlande alltjämt ingår i försörjningen.Klimatologiskt befinner sig perioden i en övergångsfas från ett varmfuktigt klimat till en torrare period med kallare vintrar, men med bibehållet milda somrar. Landskapet öppnas gradvis upp genom avverkning för odling. En odling som ännu inte har fått någon ekonomiskt avgörande betydelse. Den extensiva boskapsskötseln, eller herdekulturen, har troligtvis medfört små bosättningar som är svåra att lokalisera arkeologiskt. Men under Malmö Museers undersökningar, åren 1979-1983, inför iordningställandet av Fosie industriområde, strax söder om Malmö, fann man huslämningar som kunde dateras till senneolitikum. Några av dessa hus samt även gravar från samma period var belägna bara en dryg kilometer nordost om platsen för det aktuella yxfyndet. Fler fynd i grannskapetEndast ca 250 meter sydväst om platsen för det märkliga yxfyndet, har arkeologer från Malmö Kulturmiljö under senhösten 2004 bl.a. grävt fram en liten hjärtformad pilspets med urnupen bas samt en ythuggen flintskära. Båda föremålen har samma datering som lantbrukarens yxa. Det är inte helt osannolikt att fynden kan ha ett samband.Nytta eller offer?Vad kan en hålskaftad, senneolitisk, yxa av bergart ha använts till? Några menar att den kan ha använts i krigiska sammanhang - som en stridsyxa. Upphittaren, Gunnar Nilsson, föreslog spontant att det sannolikt var en sorts slägga. Det aktuella exemplarets trubbiga egg gör att en gängse yxfunktion kan anses utesluten.Det finns diskussioner om att hålskaftade senneolitiska yxor ofta härrör från sönderplöjda gravar. I detta fallet skulle det inte vara helt uteslutet eftersom det både finns boplatser och gravar i närheten. Är det kanske en uttjänt yxa som blivit gravgåva eller är det måhända så att eggen aldrig blev slipad, eftersom den endast var ämnad som gåva till en avliden? Fyndets närhet till en tidigare våtmark skulle möjligen kunna vara ett belägg för att yxan utgjort ett offer. Under oktober och november 2004 har arkeologer från Malmö Kulturmiljö utfört en slutundersökning i Lockarp, söder om Malmö. Undersökningen, som omfattat en yta av ca 24 000 kvadratmeter, ingår som en första etapp av arbetet med den nya sträckningen av väg 101, samt en tvärförbindelse till Käglinge.
Karin Rogius Samtliga fotografier: Karin Rogius
Skriftliga källor:
Muntliga källor:
Andra källor: |