En munfull stalljord - salpetertillverkning i Fosie
En medeltida undersökning
I år (2004) pågår en arkeologisk undersökning av tre medeltida gårdar i Fosie söder om Malmö. Undersökningen utförs av Malmö Kulturmiljö.Fosie by är en av Malmös äldre landsbyar och omnämns i medeltida arkivalier redan under 1200-talet. Byn skiljer sig i sin struktur från andra byar, och är vad man kallar en rundby. Det innebar att gårdarna låg runt vad som på kartan från 1700-talet benämns "byns jord och betesmark", eller så kallad viloplats.
De gårdar som nu undersöks ligger alla i byns södra del. Det är gård 16, 17 och 18. I samband med skiftet flyttades dessa gårdar. Med undantag för gård 18, är de bevarade lämningarna sparsamma. Det är framförallt diken och någon brunn som har bevarats vid platserna för gård 16 och 17.
På gård 18 har arkeologerna kunnat konstatera mer påtagliga byggnadsdetaljer som syllstenar, flera lergolv, en större brunn, en ugn och flera stolphål. I gårdens norra utkant har man dessutom påträffat ett rödaktigt lager som väckt arkeologernas intresse. Att här pågått någon slags aktivitet är säkert, däremot är det mindre säkert vad man gjort vid platsen. Kan det vara så att det rör sig om en plats där man tillverkat salpeter? I denna artikel ska vi titta närmare på det röda lagret och presentera en möjlig teori.
Vad är salpeter?
Salpeter ingår som en viktig del vid tillverkning av svartkrut. Användandet av svartkrut spreds österut av araberna via Indien under 1200-talet. Till Europa kom svartkrutet under 1300-talet. Svartkrutet var revolutionerande inom krigskonsten, och efterfrågan var mycket stor. Salpeter utgör 75% av svartkrut, vilket gjorde ämnet eftertraktat.När svartkrutet kom till Sverige vet man inte, däremot vet man att Gustav Vasa satte i system att skicka ut särskilda salpetersjudare i riket med uppgift att leta rätt på salpeterjord.
Salpeter uppkommer naturligt när organiskt material bryts ned i jord. Mikrobiologiskt sker en omvandling till ammoniak, och vidare till nitrit och nitrat. Gödsel och urinindränkt jord var ypperliga salpeterkällor. Salpeter tillverkades i landet till långt in på 1800-talet.
En sträf uppfriskande smak
Kunskapen om att salpeter kunde utvinnas ur jord där gödsel blandats, fick Gustav Vasa att förklara samtliga golv i böndernas hus som kunglig egendom. Allmogen ålades att levera material till Kronan. Det rörde sig om mylla, fårgödsel, halm och ved.På 1600-talet tog man bort de centrala salpetersjuderierna, och landet blev indelat i sju överinspektionsområden, där Skåne blev ett av de större områden från vilket man rekryterade sjudare. Sjudarna blev en egen yrkesgrupp och var så många som 1400 personer i hela landet.
Salpetersjudarna åkte runt till gårdarna och kontrollerade om stalljorden var mogen för utvinning. Kontrollen skedde vart sjätte år och gick till på så vis att salpetersjudaren stoppade lite stalljord i munnen. Om det fanns salpeter i jorden kände kontrollanten, enligt en gammal lärobok i ämnet, en "sträf, saltaktig, bitter och tillika uppfriskande smak".
Utvinningsprocessen
Det finns en rad uppgifter om hur själva utvinningen gick till. Under 1300-talet lät man urin torka in med bland annat kalk och salt i ett keramikkärl. På den fjärde dagen tog man bort innehållet och då började salpeter växa på. Denna kokades sedan för att få fram den rena salpetern.
På 1800-talet finns det uppgifter från Småland, att man grävde ut jorden inne i gårdens fähus, där golvet bestod av vanlig jord eller grus. Golvet var välindränkt med gödsel och urin. Jordmassorna placerades i stora vattensåar, där de urlakades, varefter vätskan kokades i pannor tills vattnet avdunstat och salptern kristalliserats.
Det finns också uppgifter om att speciella salpeterlador anlades där man lät jord, gödsel och halm blandas. Så fick det ligga i flera år så att salpeter kunde utvinnas.
Andra uppgifter om salpeterlador säger att man bredde ut ett lager kvistar och ris på jordgolvet. Över detta strödde man kalk och pottaska och sedan med jämna mellanrum gödselvatten. Under denna process sönderdelades de kväverika beståndsdelarna i urinen som i sin tur inverkade på pottaskan så att salpeter kunde bildas. Hela processen tog omkring tre år.
Ett intensivt rödaktigt lager
Kan man då koppla tillverkning till gård 18 i Fosie? Under undersöknings gång har allt flera belägg kommit fram som skulle kunna styrka teorin om att det funnits en plats för salpetertillverkning. Området utgörs av två koncentrationer av ett intensivt rödaktigt, siltigt lager.
Förmodad salpeterkoncentration. Materialet är siltigt och har en intensivt röd färg.
Vid tidigare undersökningar i Bunkeflo utanför Malmö har man funnit ett likande rött lager som man lät analysera. Förslaget då var att det på platsen skett saltutvinning med hjälp av torv och vatten från Öresund. Det röda lagret innehöll ett torvliknande material. Resonemanget haltar, då Öresunds vatten knappast är eller har varit tillräckligt salt.
I Fosie är det möjligt att man kommit sanningen närmare. I direkt anslutning till det röda lagret låg lämningarna efter en gödselsstack. Analyserna är ännu inte klara, men lagret var påtagligt organiskt och hade en frän doft. Gödsel var en förutsättning för salpetertillverkningen.
I förgrunden (markerad med röd linje) syns lämningarna efter gödselstacken. I bakgrunden (blå ring) en koncentration av troligen salpeter.
I Fosie kan man tydligt se två faser av det röda lagret. Ett tunnare lager skiljer de två faserna åt. Är det så att man här kan se de cirka tre år som jorden skulle ligga till sig?
Resterna efter en salpeterlada?
Området har grävts ut noggrant och färgningarna efter ett 40-tal jämnstora (6-8 cm stora) pinnar har påträffats runt om koncentrationerna av det röda lagret. Det talar för att man inhägnat koncentrationerna. En hypotes är att man, liksom vid ovan nämnda salpeterlador, varvat lager av kvistar och ris med gödsel. Kanske är det så att man låtit inhägna detta med vidjor, så att gödsel och annat höll sig på plats under den tid processen tog.
Till vänster: Salpeter fas 1 efter utgrävning (blå markering) med pinnhål (orange markering). Överst till höger pinnhål. I mitten en hank från keramikkärl. Nederst del av botten till krus.
Intressant är också det tjocka grå lager med mjäla som finns mellan koncentrationerna. Detta har tolkats som ett golv av sämre sort, kanske ett stallgolv. Golvet går under de röda koncentrationerna, vilket i sin tur innebär att dessa sjunkit ned i golvet. Golvet är dessutom rikt på kalk, ett ämne som ingick vid salpetertillverkning.
Ladans golv (markerat med grönt), med de båda salpeterfaserna på ömse sidor om.
Att här funnits en byggnad framgår tydligt av de fem stolphål som påträffats i det grå lagret med mjäla. I samband med detta har det också konstaterats en halv meter djup vägränna.
Är det så att man vid gård 18 i Fosie, som till yttermera visso var en kronogård, påträffat resterna efter en salpeterlada? Än är analyserna inte klara, men det finns en del som talar för att så kan vara fallet.
Tiilverkningen av salpeter var omfattande i landet. Det borde gå att se spår av den vid arkeologiska undersökningar, och det är kanske dessa spår vi ser vid Fosie 18.
Birgitta Åkesson.
Artefact
Källor:
Das Feuerwerkbuch 1380
halland.genealogi.se
Malmö. Medeltidsstaden 67. Sven Rosborn. 1984.
Stallgolv var krigsmaterial. Artikel i Svd 960807.
www.algonet.se/~wulf_e/almeboda/naringar.html
www.shenet.se/ravaror/salpeter.html
Öresundsförbindelsen.. red. C. Ödman. 1995.