Om en vikingatida myntdepå i Mörrum, Blekinge
Bakgrund
Inom det nutida Sveriges gränser har drygt 235. 000 vikingatida mynt fördelat på ca 2300 fynd påträffats. Sedan 1950-talet har dessa fynd vetenskapligt bearbetats och från och med 1975 publicerats i Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens serie Corpus Nummorum saeculorum IX-XI qui in Suecia reperti sunt (CNS), d v s mynt från vikingatiden funna i svensk jord. Fram tills nu har åtta volymer utkommit. I samband med arbetet kring den nionde volymen (betecknad 4.1), som behandlar Blekinge, har det framkommit en hel del nyheter. Det som skall behandlas i följande artikel är ett fynd från Mörrum socken.Fynden i trädgården
Västra Blekinge har ont om vikingatida myntdepåer och vid arbetet med den kommande CNS-volymen om Blekinge, så föll det sig naturligt att noggrant undersöka alla uppgifter om sådana fynd. Ett fynd som tilldrog sig speciellt intresse var ett där den exakta fyndplatsen var okänd. Det gällde ett fynd med bl.a. danska, engelska och tyska mynt (16 stycken inalles) som hade påträffats i omgångar på en grusgång i en parkliknande trädgård med start år 1947. Man antog att mynten kommit med gruset till platsen. Två alternativ stod till buds, antingen kom gruset från Danstorp, Asarum sn eller från Furuboda, Mörrum sn. Fanns det fler mynt kvar i gruset?
Bilden visar ett danskt mynt från Sven Estridsen (1047-1074) som påträffades före efterundersökningen i augusti 1999. Myntet är i verkligheten 16.4 mm i
diam. och väger 0.93 gram. Det är präglat i Lund och myntmästarens namn är
Wulfet. Foto från 1950-talet: Bertil Centerwall, LUHM.
Undersökningens början
Undertecknad tog kontakt med markägaren i augusti 1999 för att diskutera möjligheterna av en efterundersökning på platsen, vilket bemöttes positivt. Tillsammans med professor Kenneth Jonsson och doktorand Christoph Kilger, Numismatiska forskningsgruppen, Arkeologiska institutionen, Stockholms universitet, anordnades en efterundersökning på platsen den 22 augusti. Det gick inte lång tid innan vi med hjälp av metalldetektorer påträffade ett första mynt i anslutning till den ovannämnda grusgången. Vi dagens slut hade ytterligare 15 mynt kommit i dagen och allt pekade på att jorden dolde mer. En tydlig fyndkoncentration kunde även konstateras invid ett berg. I detta läge förstod vi att det var mer än ett par mynt som hade blivit funna. Vi hade även funnit själva platsen för depån! Thomas Persson från Blekinge Länsmuseum kom till platsen och ett beslut om en arkeologisk utgrävning fattades.Resultatet
Resultatet av denna utgrävning medförde att det totala antalet mynt i depån nu uppgår till 139 exemplar. De fördelar sig enligt följande: islamiska 1 ex, tyska 78 ex, ungerska 1 ex, engelska 24 ex, skandinaviska 1 ex, danska 33 ex samt ett opräglat myntämne av västerländsk typ. Vidare påträffades en bit av (sannolikt) en armbygel samt en hacksilverbit. Nedläggningsåret för skatten är satt till 1047 e.Kr., detta baserat på danska mynt från Sven Estridsen som regerade 1047-1074. Platsen för fyndet hade lokaliserats. Mynten hade blivit nedlagda i en spricka i berget, men hur kom det sig att en del mynt hade spridits ut? Det hela hade sin förklaring i rörledningsarbeten på 1930-talet i samband med en sommarvattenledning i trädgården. Vid nedläggandet av rören hade delar av depån kommit i dagen utan att någon hade lagt märke till den. Ett flertal mynt spriddes på så vis ut kring nedläggningsplatsen. Därför var det naturligt att tro att de mynt som påträffats på grusgången hade sitt ursprung på den plats där gruset hade hämtats. Genom efterundersökningen och den följande arkelogiska undersökningen kunde det alltså fastställas att den ursprungliga nedläggningsplatsen hade lokaliserats. Av de femton kända vikingatida myntfynden från Blekinge till hör fyndet från Mörrum till ett av de fem största. Det största är från Johannishus, Hjortsberga sn (ca 4130 ex), följt av Gärestad i Edestad sn (1443 ex), vidare Västra Skällö, Sturkö sn (311 ex) och Yxnarum, Listerby sn (155 ex) samt slutligen Mörrum sn (139 ex).
Bilden visar fyndplatsen i Mörrum och i nederkanten syns röret som löper över den plats där depån blev nedlagd kring år 1047 e.Kr. Foto: Thomas Persson 1999, Blm.
Kommentar
På annat håll (Blekingeboken 1999, s. 55ff) har det framhållits att mynten i skatten representerar ett slags primitiv ekonomi, d v s att en fungerande penningekonomi inte fanns. Detta på grund av att nästan hälften (63 ex av 139) av materialet är fragmenterat. Om detta finns det många teorier. I föreliggande fall är det emellertid så att de fragmenterade mynten i stor utsträckning är regelbundet halverade i 1/2 respektive 1/4, vilket tyder på att de som nyttjat mynten inte enbart har betraktat mynten som silver som skall vägas vid transaktion, utan att mynten med stor sannolikhet har haft ett nominellt värde, ungefär som om vi idag skulle dela en 1-krona i två delar för att få ett belopp som motsvarade två 50-öringar. Om denna delning utfördes redan på myntverket eller av användarna vet vi ej, men det mest sannolika är en kombination av båda. Att tolka vikingatida depåer är svårt och många variabler spelar in.Publicering
De vikingatida skattfynden från Blekinge, inklusive föreliggande från Mörrum, kommer att publiceras i detalj i den ovannämnda CNS-serien, vol 4.1. Ett mer översiktligt verk om skatter och lösfynd från alla tider i Blekinge håller på att utarbetas av Nanni Myrberg på Kungl. Myntkabinettet i Stockholm inom serien Sveriges mynthistoria, Landskapsinventeringen. Båda dessa volymer planeras att komma ut i år. Den arkeologiska undersökningsrapporten är under utarbetande.
Frédéric Elfver
Doktorand i numismatik, Numismatiska forskningsgruppen, Arkeologiska
institutionen, Stockholms universitet.