Långt före Olof Skötkonung

Bild: Översiktsplan över de undersökta och utredda platserna i Husaby. Platserna beskrivs närmare i texten nedan.

Undersökningar 1996

Svårigheterna med att hitta orörd mark väster om kyrkan ledde till att några enstaka provgropar grävdes i Prästgården, ca 30 - 50 meter rakt väster om Husaby kyrka. Där hittades bevarade kulturlager samt en del småfynd i form av vävtyngdsfragment, keramik och inte minst ett välbevarat djurbensmaterial. Dateringar visade att fynden var från senare delen av järnåldern. Totalt sett fanns här ett bättre, mer välbevarat och undersökningsvärt fyndmaterial jämfört med det som undersökts inom kyrkogården. Det blev därför en lämpligt plats för fortsatta undersökningar som utfördes 1997.

Bild: Översikt över de schakt som grävdes 1997, taget från Husaby kyrkas torn. Schaktkanterna har "förstärkts" med vit markering.

Undersökningen 1997

Bild: Den här graven - med de välbevarade resterna efter en kvinna i 25-30 årsåldern - har daterats till ca 1000 - 1030, vilket gör den till den hittills äldsta daterade kristna begravningen i trakten.

Dateringarna - där de flesta C14-dateringarna kommer ur olika anläggningar (avfallsgropar, stolphål) gav grovt sett bilden av tre (på det mer detaljerade planet fyra) grupperingar med dateringar.
  Ett äldsta skede med bebyggelse, från omkring år 0 till 400-tal, ett bebyggelseskede från 600 till senast 700-tal samt ett skede där området använts som begravningsplats (tidigt 1000-tal).
  Det saknas vardagliga dateringar från den tid som varit i fokus för projektet, d v s sen vikingatid och tidig medeltid. Till en del kan det förklaras med att området under en tid använts som begravningsplats, men avsaknaden av åtminstone någon C14-datering från sent 800-tal till 1000-talet är svårare att förklara. Fynden, som ännu enbart är registrerade, tycks inte heller ge någon distinkt datering med tyngd åt någon annan tid än äldre järnålder (framför allt romersk järnålder) och i yngre järnålder.

Bilder: Till vänster några av de pärlor som hittades vid grävningen 1997. Den längst till höger är en segmentpärla av glas med spår av guldfolie. Till höger rikt dekorerad mynningsbit till en kruka som grovt sett kan dateras till romersk järnålder, funnen 1997

Bild: Några tecknade exempel på keramikfynd - rester av hushållskärl - från undersökningen 1997.

Utredning 1997

Bild: Flygbild (tagen 1965!) över "centrala" Husaby. Biskopsborgens ruiner skymtar i hörnet th. Grävningsplatserna från 1996 (lila), 1997 (orange) och provgropar från 1998 (grönt) är markerade liksom gränserna för ett stort utredningsområde (1997). Foto: SLM, bildarkivet. S Rehn.

Resultatet av utredningen var med tanke på närheten till de relativt talrika lämningarna inom Prästgårdsområdet knappast något överraskning. I de sökschakt som grävdes återfanns totalt ett 20-tal tydliga anläggningar samt förekomst av kulturlager om drygt 0,3 - 0,5 m tjocklek.
   Eftersom det endast var frågan om en utredning, med betoning på att lokalisera fornlämningar genom/bortgrävdes inte anläggningar och lager. Antalet anläggningar hade förmodligen ökat betydligt om de bevarade kulturlagren schaktats bort i sökschakten. Klart är dock att det här finns ett stort boplatsområde, som antagligen är från samma tid som de tidigare undersökta boplatslämningarna från järnålder. Utredningsresultaten antyder att det här funnits en omfattande bebyggelse under en stor del av främst äldre järnålder.

Provundersökningar 1998

Mot bakgrund av kartstudierna och de tidigare grävningsresultaten formulerades en grundtanke om att söka knyta ihop de historiskt kända tomtplatserna med det tidigare undersökningsområdet. Tanken var att genom begränsade provgrävningar på flera tomter få grunden till ett slags helhetssyn på bebyggelsens omfattning under främst yngre järnålder och tidig medeltid.
  Provgrävningsnisatserna kan närmast betecknas som utredande till karaktären. Med det avses att de inriktats på att hitta mer eller mindre vedertagna kriterier på främst boplatslämningar. Grävningarna har endast syftat till att svara på frågan om det finns kriterier på boplatser/äldre bebyggelse inom de undersökta områdena. Frågor kring bebyggelsens omfattning, inriktning, eller insamling av mer fyndmaterial prioriterades ned med avsikt, inte minst eftersom det skulle ha krävts större arbetsinsatser för att lösa dem - en följd skulle t ex ha varit att minska antalet undersökta platser.

Efter undersökningarna kan man konstatera att det på i stort sett alla undersökta äldre tomtplatser påträffats fynd eller lager som grovt sett kan dateras till järnålder och/eller tidig medeltid. I några fall kan snävare dateringar till vikingatid/tidig medeltid göras, t ex av ett par mer centralt belägna tomtplatser (svartgods av östersjötyp samt vikingatida typ). Dessutom har provundersökningarna resulterat i en slaggförekomst/ järnframställningsplats, en älvkvarnsförekomst samt flera metallsmältor (tenn, zink, kopparlegering) från avsökning av två åkerområden.
  En av de mer nämnvärda metallfyndplatserna ligger i direkt anslutning till det boplatsområde som här antagits vara från främst äldre järnålder, alltså norr om och mitt för Prästgård och Kyrka. Undersökningarna inte fullt avslutade.

Aspekter på Husaby

Bilder: Förslag till utveckling av bebyggelsen i Husaby som den kan betraktas sett utifrån de resultat som uppnåtts. I dagsläget kan vi kanske inte tala om bevis för en kungsgård, men det ter sig som om en stormannagård kan skönjas under äldre järnålder (den röda bebyggelsen). Under yngre järnålder sker en förändring av bebyggelsestrukturen och byn får en form som påminner om den historiskt kända bystrukturen. Med tiden - under den yngsta järnåldern - etbableras kyrkan på orten och senare biskopsborgen.

Mot bakgrund av vad vi vet idag kan man som en hypotes tala om ett slags förskjutning av bebyggelsen under sen järnålder mot de lägen som gårdarna haft under historisk tid. Undantaget från flyttning är som det tycks den bebyggelse som bör ha funnits på den plats där långt senare biskopsborgen byggdes.
   Det är ett kanske litet slarvigt påstående att undersökningarna hittills gett en indirekt indikation på att huvudgården, eller om man så vill stormannagården, i Husaby legat på samma plats dit man under medeltid lokaliserat biskopsborgen, men det borde finnas en anledning till att borgen lagts på just den här platsen.
   Begreppet huvudgård eller stormannagård blir här trubbigt och innehållet är svårt att beskriva mer exakt. Några få "högkvalitativa" fynd som en enstaka guldfolierad segmentpärla och ett kamformigt hänge av brons kan knappast räcka för att fastställa närvaron av en kungsgård under missionstiden.
   En utvärdering av de mer mundana fyndgruppernas värde som indikation på stormannagård ter sig som väl värd att efterlysa, som t ex koncentrationer av vävtygdsfragment och metallsmältor. Inte minst det organiska fyndmaterialets bevarandegrad, som på många andra platser inte är lika väl bevarat, kan rymma möjligheter till perspektiv på storgårdskriterier.
   Utan att närmare granska kunskapen om Husaby kan man påstå att orten uppfyller några av de kännetecken som signalerar en centralplats.
  Det ter sig som området haft ett bra läge ur kommunikations- och resurssynpunkt.
  Bebyggelsen ter sig som kontinuerlig under en lång tid, och här finns även runstenar, en tidig kyrka och senare även en biskopsborg.
  Även ortnamnet har ansetts styrka platsens identitet som centralort.
  Det är delvis flera av de här kännetecknen man gått efter i äldre tid när man beskrivit Husabys plats och roll i historien, och där har även givetvis traditionen eller sägnen om Olof Skötkonung fått spela en stor roll, även om man kanske inte alltid erkänner det. När det gäller indikationer av mer arkeologisk karaktär - de fysiskt bevarade lämningarna - så ter sig kriterierna som något mer vaga, även efter de undersökningar som utförts sedan 1928.

I de stundtals lätt tröttsamma Husabydiskussioner som florerar i landet, där man diskuterar bl a organisationen av Husabyar (dvs kungens gårdar och uppbördsområden) och när de uppstår kan man kosta på sig att vara litet provokativ: Husaby vid Kinnekulle, ett av några få Husabynamn i Västergötland, kan rentav kanske vara ett slags "ur-Husaby" avseende upplägg och organisation i den här delen av landet, en kungsgård som etablerats med influenser från Danmark och Norge, men som endast existerat en kort tid för att sedan överlämnas i kyrkans ägo.
  Att organisationen av Husabyar inte tycks ha genomförts i Västergötland på samma sätt som på andra håll i landet - här finns trots allt bara några få Husby-namn jämfört med mellansverige - kan rentav hänga samman med de förmodligen rätt egensinniga och starka stormän som fanns i denna delen av landet.
   I vilket fall som helst är varken den mytomspunna missionstiden eller den senare, historiskt och arkeologiskt belagda "biskopstiden" alltså startpunkten för Husaby som den centralort eller det administrativa centrum många vill utläsa ur namnet Husaby. Att kristnandet här kan anses ha skett tidigt, och dessutom förknippas med en tradition om en storman (i det här fallet råkar det vara Olof Skötkonung) har rötter i en långvarig och stabil utveckling.
  Utvecklingen under järnåldern bör här ha spelat en långt större roll för orten under medeltid än själva kristnandet som ideologiskifte i sig. Kristnandeprocessen kan så ses som en logisk följd av ambitionen att vidmakthålla kontrollen över ett område i en process med månghundraårig bakgrund.

Anders Berglund
Skaraborgs Länsmuseum